Foxface & Tess Foxhair [PRIVAT]

Adina såg lite roat på honom, allt han sa verkade logiskt och smart och inte alls sådant hon hade tänkt på.
Egentligen hade hon inte tänkt särskilt mycket, mer än att vara vinnande och skaffa sponsorer och sen försöka vinna på vågot sätt.
"Babbla inte det här till någon annan bara, det är användbart alltihop och vi vill ju inte att någon annan ska få reda på det" sa Adina leende.
Han var riktigt smart Leo och hon såg på honom.
"Ja nu när jag ändå ska vara med är jag glad att jag fick vara här med dig, eller hur jag nu ska säga. Inte det faktum att jag vill se dig död eller mig död utan att du verkar bra, smart och säker. Bättre det än nån halvgalen idiot som bara tror att det är att döda" sa hon och reste sig upp. Hon skrattade roat åt hanns skämt och såg på dem "Japp, vi ses imorgon och jag ska nog göra som tant grön sa, jagvill ju ha frukost" sa hon roat och lämnade dem.

Leo ruskade på huvudet.
"Skulle aldrig få för mig att ens börja prata om en igenom tänkt strategi på platser där resterande av spelarna kan höra mig" svarade han. "Sov gott."
Sedan såg han Adina försvinna bort genom tåget. Leo var inte trött. Inte det minsta. Han ville diskutera med deras handledare. Men han verkade rätt trött han.
"Du har bra idéer pojk. Allt du behöver göra är att få fart på din träning, så skulle du kunna fullfölja dom till punkt och pricka" sa handledaren och reste sig upp. "Eller håll dig till planerandet och låt flickan köra stridandet. Det är en tuff brud det där." Sedan gick handledaren därifrån och lämnade Leo ensam kvar, som satt kvar en stund för att tänka ett tag.
Efter ett tag kom några utav tjänarna och tecknade åt honom att han skulle gå och lägga sig. Men varför pratade dom inte bara? Sedan såg han hur dom kämpade för att svälja. De var sådana som skolan hade berättat om. När Leo tänkte efter tyckte han sig minnas att de kallades avoxer och hade fått tungan avskuren på grund av något dom gjort.
Leo protesterade inte utan gick bort till hans rum och gick direkt och lade sig. Utan att orka ta av sig sina kläder slängde han sig på sängen och bara låg där i vad som kändes som timmar innan han äntligen somnade.

Adina kom in i sitt rum och genast slappnade hon av, som hon alltid gjorde när hon var ensam.
Hennes ansikte hade inte längre den självklara säkerheten, den hon alltid hade ute bland folk.
Hon satte sig på sängen och drog upp fötterna och la armarna om knäna, hon lutade sig mot dem och såg ut genom fönstret.
Landskapet ven förbi i en hastighet hon inte trodde var möjlig, det känndes inte ens som om de åkte.
Hon tänkte på sina bröder där hemma och med ens kom tårarna de tårar hon hade döljt i 11 år.
Hon la sig ner och grät tills det tog slut.
Det var skönt att gråta, att gråta ut all förtvivlan och hemmlängtan.
Visst ville hon det här men ändå, varken hon eller Leo skulle komma hem, hur skulle de kunna göra det?
Hon somnade tillsist som hon låg, medans tåget ven genom de oändliga skogarna.

Leo vaknade utav att någon försökte bryta sig in genom dörren.
"Stig upp!" gapade någon utanför dörren. Tanten.
"Sen" muttrade Leo och satte sig upp. Han hörde tanten skrika att han måste duscha. En suck trängde upp ur hans strupe innan han gick in i badrummet.

En massa tryckande på knappar senare stod han påklädd i ett par byxor som var gjort av ett svart och mjukt tyg och i en skjorta, eftersom det inte funnits något mer vardagligt.
"Åh du duschade verkligen" utbrast tanten när hon fick syn på honom. Leo såg oförstående på henne, för varför skulle han inte duscha?
"Nehe, det menar du inte. Jag har ju absolut inget sätt att tvätta mig hemma" sa han ironiskt.

Taten knackade eller mer bankade på dörren.
"Försöker du göra inbrott, eller?" sa Adina surt men klev upp.
Hon gick in i badrummet och såg sig storögt om, hemma hade de ingen dusch, för de hade inte rinnande vatten ännu.
Men de hade något badkarsliknande hemma, hon klev in i duschen och tryckte osäkert på en knapp och det kom iskallt vatten och sedan skållhett.
Försöker de ta kol på mig redan innan?, tänkte Adina surt men hittade snart rätt knapp och någon duschkräm som luktade blommor.
När hon duschat sig och håret, reddes hennes tjocka toviga hår ut och torkades automatiskt.
Hon blev faktiskt riktigt fin, utseendet var inte det hon hade prioriterat högst där hemma.
Sen gick hon till garderoben, det mesta bastod av klänningar och kjolar, vilket hon avskydde.
Men tillslut hittade hon ett par svarta byxor och ett blått tight linne, ja det fick duga det var ju ganska neutrala färger och inte som tantens.
Hon såg på sig själv i spegeln, hon var faktiskt snygg det hade hon aldrig tänkt på förr, hon tänkte aldrig på sitt utseende.
Hon gick ut till de andra i matsalen "Så du duschade du med, nu ser du ju riktigt acceptabel ut" sa tanten och Adina svarade inte utan bara blängde på henne.

Leo himlade med ögonen.
"Vi är faktiskt inga lortgrisar där hemma, vettu'" sa han. Sedan såg han sig om efter deras handledare. Han fann honom i soffan framför en stor platt tv.
"Ska ni se repriserna ifrån de resterande distrikten?" frågade handledaren dom. Leo nickade och gick snabbt och satte sig. Han behövde få se vilket motstånd han skulle få, så han skulle kunna utveckla någon sorts uppfattning om hur han skulle kunna uppföra sig emot dom och hur han skulle göra under träningarna de skulle ha tillsammans.
Leo trodde en stund att han var döv, för tv:n lät inte, som den gjorde hemma. Men sen kom han ihåg att Huvudstaden hade råd att lyxa till det för dom.
Det Leo antog var distrikt 1 kom upp på skärmen. Stora killar, smidiga tjejer. De kunde säkert över 20 sätt att mörda någon med bara händerna..

Adina såg storögt på TVn, den var stor och platt och den lät inget som den hemma.
Som hon hade tänkt sig var karriäristerna alla tränade och de såg rentav livsfarliga ut.
Men resten av deltagarna var det lite si och så med, de flesta skulle nog försvinna i blodbadet, tänkte Adian sorgset och såg på en liten tunn blond flicka i 12- årsåldern.
Hur skulle hon och Leo ens klara sig?, men de måste ju försöka åtminstone, de fick inte svika sitt distrikt.
Hon såg på sig själv och Leo och var glad att hon inte visade det minsta rädsla, även om hon hade kännt så inuti.
Skärmen svartnade när de från 12an hade visats.
"Jaha, där har ni era motståndare" sa handledaren och såg allvarligt på dem.

Leo såg på den svarta skärmen.
"Så alltså distrikt 1, 2 och 4 är de tränade och de absolut farligaste. Sedan spelarna ifrån trean måste vi ta hänsyn till också. Eftersom de spelarna troligast kommer att vara med i blodbadet, så skulle det vara bra att inte ge sig in allt för långt. Jag skulle nog föreslå för oss att vi ska hitta något som vi skulle ha nytta av. Det är väldigt synd att vi inte vet hur arenan ska se ut." sa Leo och stirrade fortfarande på skärmen. Han ville inte möta några utav de andras blickar. Han hade insett vilket pucko han varit som trott att han hade en chans. Nu när han hade sett sina motståndare, hade det lilla hopp som kommit, försvunnit.
"Är vi framme snart?" muttrade han.

"Mmmm" var allt Adina svarade på Leos långa utläggning.
Att hon hade trott att de skulle klara det här, eller att hon skulle klara det.
De skulle bli dödade med en gång, eller nja de övriga distrikten verkade inte särskilt stort hot men ändå.
Hon såg in i den svarta skärmen som om den kunde ta henne därifrån, men den kunde såklart inte det.
Handledaren såg på dem och skrockade lätt, "Ni ser ut som om ni ville uppslukas av TV skärmen"
Adina vände sig mot honom och tog sig sedan samman och flinade glatt, "Japp, försökte med det, men det fungerade inte" skrattade hon lätt och hon kände tåget börja sakta ner.
"Ja, då är vi strax framme" sa han och reste sig upp, det knöt sig i Adinas mage men hon ställde sig upp och såg ut genom fönstret.

Leo vände blicken till handledaren.
"SÅklart. Jag hade mycket hellre varit utom fara inuti en tv skärm" mumlade han. Sen ställde han sig upp och gick fram till bordet och hämtade en brödbit. Leo fick väl sysselsätta sig med att äta tills de kom fram, vilket skulle hända snart. Han kände sig nervös. Vad skulle han få för stylist? Vad skulle han få ha på sig ikväll? Något han kunde hoppas på var att han skulle slippa några så gott som genomskinliga kläder. Eller kunde önska att han skulle få ha riktiga kläder på sig i alla fall. Vissa kunde då och då vara nästan helt nakna.
Leo kunde känna tåget sakta in, och när han såg ut, var det inte ett vackert landskap han sig utan skyskrapor och en massa människor i alla möjliga färger.
"När ni kommer till stationen kommer vi överlämna er till era assistenter och er egna stylist. Gör som dom säger och klaga inte mer än nödvändigt, är ni snälla" informerade handledaren dem. Leo bara nickade.

Adina såg på hanledaren och nickade, hon var mer nervös än vad hon ville erkänna.
Hon hoppades att stylisten skulle vara bra och att de skulle få ha kläder överhuvud taget.
Hon la sedan till med sitt vanliga självsäkra leende och vinkade glatt åt folket när tåget kom in i huvudstaden.
Ingen natur bara skyskrapor, hur kandeens trivas, funderade hon medan tåget saktade in och stannade.
De klev av tåget och tusentals kameror riktades mot dem, och Adina låg och vinkade glatt till människorna de passerade, hon tänkte inte visa att hon var livrädd.
De kom in i ett hus och de fördes åt olika håll för att stylas eller vad det nu var som skulle hända.
"Vi syns" sa hon leende till Leo innan de skiljdes åt.

Leo steg ut ur tåget. Han log smått och bara gick. Han orkade inte spela trevlig när han egentligen hatade dom så mycket.
Han blev visad till ett rum som stank rengörings medel. 3 människor, varav två män och en kvinna, började göra i ordning honom på alla möjliga sätt och vis. De drog säkert av hälften utav hans hud, eftersom hans hud var illröd efter ett tag. Fast sedan fick han någon salva som tydligen återställde det hela och så drog de bort alla hårstråna ifrån ben och armar. Det gjorde ont, men han fick gott bita ihop.
Assistenterna pladdrade på om hur ovårdad han såg ut, och att distrikt 9 behövde få lite tips om hur man tvättade sig och höll sig snygg. De skulle ju snarare behöva några tips ifrån oss i distrikt 9 istället. Se bara på deras äckliga hud tänkte han surt.
"Tur att du inte är någon sådan där gnällspik som det brukar vara ifrån ert distrikt. Man kan ju hoppas vi gör i ordning dig för att du ska leva ett tag inne på arenan i alla fall" sa kvinnan med ett äckligt tonfall och ett brett leende.

Adina kom in i ett rum och det luktade starkt av något som hon vagt kände igen.
Genast började assistenterna "Göra henne presentabel" som de sa.
Vilket verkade betyda att dra av henne hennes skinn och typ allt hennes hår.
Assistenterna bablade med sina tjattriga röster om hur hårig ochovårdad hon var, att de aldrig skötte sin kropp.
Adina hade god lust att slå till dem, men hon bet ihop och fann sig i det hela.
Snart när hon äntligen var klar var hennes hud rödflammig och sved, de smörjde in henne med någon sorts salva och huden blev åter normal.
Assistenterna försvann och hennes stylist kom in, han gick runt henne och granskade hennes kropp.
Något hon inte gillade, men han var snart klar och hon fick ta på sig morgonrocken och de gick in i ett rum och slog sig ner i en varsin fotölj.
Han tryckte på en knapp och strax kom en måltid bestående av kyckling, någon sås och nått sorts gryn, till och med grönsaker.
Adina gav stylisten en blick och började sedan att äta, han betraktade henne och tog sedan till orda.
"Som du vet ska kläderna, spegla av distrikten" sa han enkelt och Adina nickade.
Så hon skulle vara klädd som en bonde?, eller skulle de klä henne i nån slags säd?
"Ditt hår är rött" sa han konstanterande och Adina svarade inte ens på det utan fortsatte äta, sådan här mat hadehon aldrig ätit.
"Vi tänkte oss, något som speglar solen när den går upp över fälten" sa han leende.

Leo fick snart träffa sin stylist. En kvinna, såklart. Hon inspekterade honom och sen fick han äntligen ta på sig en rock av något mjukt material.
"Vad ska vi göra med dig nu då? Solnedgångs idén funkar ju tyvärr inte på dig, om du inte färgar håret rött, det vill säga" sa hon och skrattade åt Leos hastiga skakande på huvudet. "Det visste jag väl att du inte ville. Så du och ditt bruna hår ska vara klätt i ett vete liknande tyg" fortsatte hon och visade upp ett skissblock. Leo såg bara på skissen. Det såg hemskt ut. Men det skulle han inte säga. Mat kom in på brickor och Leo började äta. Han skulle gå upp så mycket han kunde nu när de fick ordentlig mat. Innan arenan.
Efter en stund satte kvinnan igång med att klä på honom och ha i en massa grejer i hans hår.
"Blunda" sa hon ivrigt. Leo fattade inte varför. Han skulle inte bli värst glad över det han hade på sig ändå, för det var inte hans klädstil. Men trots det gjorde han som hon sa.

Han reste sig upp och gick men kom strax tillbaka med hennes utstyrsel.
"Upp med händerna" sa han och drog över henne klänningen, lite besviken var hon allt för hon och klänningar kom inte bra överens.
Men för att vara klänning gillade hon den, den slutade strax över knäna och gick tight över hennes mage som tack och lov var så platt som de i huvudstaden ville ha den.
Tänk att de oppererade sig för att se ut så.
Klänningen gick ihop med hennes röda hår men hade även orange och guld i sig, lite väl färgstark, men Adina sa inget.
Han sminkade henne i guldsmink och hon fick röda läppar.
Hon såg sig i spegeln, helt okej även om hon själv inte skulle valtså starka färger.
De gick ut och de väntade på Loe vid distrikts 9 vagn.

Leo blev påklädd en hel dress och sedan var det som om hon limmade fast grejer på honom. När han fick kolla igen så var han täckt från topp till tå utav vete. Åh nu var han en levande åker. Toppen.
De gick ner till deras vagn, där Adina redan väntade. Hon hade på sig en rätt så fin klänning i klara färger.
"Fin klänning. Så de använde "solnedgångs idén" på dig" sa han och log lite. Han skulle bli tvungen att le senare när de var på vagnen, så varför inte börja nu?

Adina sog på honom och log, när hon såg hanns kläder hade hon inget att klaga över.
Han såg ut som en hel veteåker eller som den fågelskrämma de hade där hemma.
"Tack" sa hon leende och granskade honom.
"Ja, dina kläder var ju orginella" sa hon eftersom hon inte kunde förmå sig att söga att den var fin.
"Bäst att ni kliver upp på vagnen" sa stylisterna och hjälpte dem upp.
"Ta dem med storm nu, tänk att ni ska vinna det här." sa hanledaren.
Adina sträckte på sig och log ett stort vinnande leende när det var deras tur att åka ut i vagnen.
Hon log och vinkande till publigen och uppbådade allden självsäkerhet hon hade och visade den för publiken.
Bäst att spela på, tänkte hon, de måste ju få sponsorer.

Leo skrattade.
"Jag tror inte någon annan stylist skulle få för sig att klä sin spelare som en åker." sa han och fick sedan hjälp upp utav sin stylist, som inte hade en alltför nöjt ansiktsuttryck.
"Eller så tänkte dom väl att jag skulle vara åkern och du solnedgången" mumlade Leo. Vagnen ryckte till och började rulla. Leo var tvungen att ta tag i kanten på vagnen för att inte trilla, sedan fick han försöka stå så balanserat han kunde medan han log emot folkmassorna. De tyckte säkert inte om hans kläder, men han får hoppas hans träningspoäng skulle kunna överglänsa detta.

(Ugh det blev ett kort inlägg </3)

"Mmmm, kanske det. Du är det jordfasta, den smarta, den som fixar det praktiska. Medans ja, jag typ strålar" Flinade hon och skakade på huvudet.
"Förlåt menar inte att du är tråkig eller så, mer att du är och kan det mest nödvändiga" sa hon och de åkte igenom läktarna och stannade framför de som ledde spelen.
Presidenten ställde sig upp och hälsade oss välkommna och började babbla på allt om spelen och vad det ska påminna oss om.
Alla spelarnas ansikten visades på skärmarna och nöjd såg jag att både jag och Leo såg både glada och självsäkra ut, hur han nu kunde det i den dräkten, Adina beundrade honom för det.
Snart var talet slut och de åkte ut och till de väntande stylisterna och assistenterna.

Leo ryckte på axlarna. Sedan såg han sig själv på den stora skärmen. Täckt av vete och såg ut som en åker, men log och såg självsäker ut. Hur kunde han vara det?
"Jag är tråkig. Lika bra att inse det" sa han och försökte lyssna till vad President Snow hade att säga. Fast han brydde sig inte värst mycket egentligen. Leo behövde bara veta när och var han skulle vara och vilken dag de skulle till arenan, och när han kunde äta.
Så fort Snow hade pratat klart rullade vagnarna ut och de möttes utav sina stylister och deras handledare.
"Ni var jätteduktiga" pep Leos stylist.
"Som statyer" muttrade deras handledare. "Ni kunde ha vinkat, eller något. Så ni inte skulle stå som statyer och le ett leende exakt hela tiden."

"Du är inte alls tråkig, det tycker jag inte alls. Du är dig själv och det gillar jag" sa Adina leende och vände sig om mot hanledaren.
"Va nöjd att vi inte såg ut som rädda harar, som de från 6an" fräste Adina till honom och assistenterna hjälpte dem av vagnen.
Sedan visa de dem under oändligt pipande och kvittrande med sina röster dem till, huset där de skulle vara.
Ett hur med 12 våningar en för varje distrikt och de bodde självklart på våning 9, de ställde sig i hissen och den började röra sig upp.

Leo såg på Adina och log. Vad bra, för han tänkte inte ändra på sig för hennes skull. Sen blev han assisterad ner utav sina assistenter, som sedan följde dom bort till huset där de skulle bo. Det där med 12 våningar, varav den 9:onde var den de skulle bo på. En assistent petade på den lysande knappen där en 9 fanns avbildad. Snabbt började hissen flyttas uppåt, och på mindre än några sekunder var dom uppe på deras våning. Leo gick ut och blev dirigerad till hans rum, där han bytte om till normala kläder.

(Hinner inte mer :C)

Adina kom in i sitt rum eller snarare lägenhet och den var minst lika stor eller större än deras stuga där hemma. Och allt hade morderna finnesser med knappar hit och dit. Hon kunde välja kläder efter hennes, vilket just idag blev svarta mjuka byxor och ett silkigt guldfärgat linne. Hon var inte säker på det, men stylisten hade sagt att hon skulle klä sig i guld och rött. Men det knallröda läppstiftet tvättade honbort.
Men hon behöll det målade guldgärgade veteaxet som hon hade på kinden, den gillade hon.
Sedan hörde hon en knackning och tanten, bjöd henne till middag.
Hon gick ut och såg att tanten, hanledaren och de båda stylisterna var där, två stolar var lediga en till henne och en till Leo som de nu väntade på.

Leo såg sig i spegeln. Svarta mjuka byxor och en mörkgrön tröja. Han hittade vete i håret och blev tillslut så frustrerad att han stoppade huvudet i duschen och försökte få ur alla småkorn.
Ett tag senare, säkerligen runt 10 minuter eller något, kunde han äntligen gå ut ur rummet, förhoppningsvis vete-fri.
"Varför är du så sen?" frågade tanten.
"För att jag var tvungen att bli av med allt vete ni tydligen hällt över mig" muttrade Leo. Att stå och samla högar vete som befunnit sig i hans hår var inte något som gjorde honom värst glad. Handledaren började skratta åt vad han nyss sagt.

Adina frustade till av skratt och såg på Leo, hanns hår stod åt alla håll men veten var i alla fall borta.
"Så du ville inte se ut som en veteåker?, eller en levande fågelskrämma?" flinade Adina åt Leo.
"Du ser bättre ut utan vetekorn, hoppas du förstår det" sa Adina leende.
"Jamen tänk så praktiskt när ni är i arenan, han är ett levande matförråd" skrattade hanldaren.
"Eller hur, praktiskt värre." skrattade Adina och de tysta betjänterna kom in och började servera dem middagen.