The 50th annual Hunger Games, the second Quarter Quell! [Privat, JMason & Haymitch]

Okej... Ska v börja vid ymningshornet eller vid slåttern?

Jag är iaf...
Namn: Haymitch Aberthany
Distrikt: Distrikt 12

Behöver vi ha mer?


(Det är mitt första rollspel så... jag är lite oerfaren)

Jag tycker vi börjar på arenan.
Jag är gärna Maysilee, jag gillar henne!

(Gör inget, någon gång måste ju vara den första!)

Ok, ska vi köra då?

Får jag vara med?

Haymitch skrev:

Ok, ska vi köra då?

Javisst!

Katniss - Jag vet inte... :/

Vill du börja, JMason?

Katniss, vi hade liksom bestämt allt det här innan, så, aaa.
___

Maysilee står mitt i röret. Hon förs sakta uppåt, hon var rädd. Maysilee måste lugna ner sig själv för att kunna andas. Hon kommer upp. Det första hon gör är att kolla igenom hur arenan ser ut; skog, en liten sjö och ett stort berg. Maysilee bestämmer sig för att springa till skogs, ymnighetshornet brydde hon sig inte om. Nu hade halva tiden gått, Maysille studerade människorna omkring, det fanns både stora och små personer. Alla såg läskiga ut.

((OOC: fick bli något lite kort. ))

Haymitch tog ett sista kort farväl av sin stylist, han hade aldrig riktigt tyckt om henne.. Hon var för "huvudstadig" i hans åsikt.
Han hade inte en aning om vad som väntade honom.
Han började sakta åka uppåt. Solljuset var helt bländande. Han såg med en gång skogen och tänkte "Dit ska jag".
Han började kolla på sakerna runt ymningshoret, det fanns allt från svärd till ryggsäckar.
Haymitch visste att han hade noll procents chans att vinna eftersom han inte hade någon handledare som skulle kunna skaffa honom sponsorer, men han skulle försöka göra sitt bästa.
Någon rik huvudstadsinvånare tyckte om honom och sponsrade med lite. Men han trodde inte på några stora gåvor.
Nu var det tio sekunder kvar tills spelen började...

Maysilee blev räddare för varenda sekund som gick, hon vände sig mot skogen. Hon var snabb så hon skulle säkert hinna undan.
"10, 9, 8, 7"
Maysilee såg flera stycken vände sig mot ymnighetshornet.
"6, 5, 4, 3"
Hon undrade vad Aberthany-pojken skulle göra, skulle han springa till skogs? Skulle han klättra på berget? Eller skulle han helt enkelt delta i blodbadet?
"2... 1!"
Maysilee rusade till skogen, hon hade aldrig sprungit fortare. Hon sprang även fast svetten bara rann.

Haymitch stod som fastfrusen på sin plattform medans han hörde rösten sakta räkna ner "3, 2, 1..."
Han visste inte vad han skulle göra.
Han som hade sånna bra planer. Efter första 10 sekunder av förlamning tog han sig bort från plattformen och började springa mor ymningshornet.
Det första han såg var en dolk.
Han tog genast upp den och satte den i bältet. Sen hittade han en ryggsäck.
Och några meter ifrån den såg han ett långt svärd.
Han blev frestad med en gång.
Haymitch hade testat att använda ett sånt här svärd på träningscentret, han trodde att han skulle klara av det lika bra här.
Men det var inte lätt att ta sig fram till svärdet.
Det var nämligen två andra som ville ha det. Haymitch satte in dolken rakt i magen på en tjej, han trodde att hon var från distrikt 6.
Men den andre som ville ha svärdet, en pojke från distrikt 3, hade nått fram till svärdet först och hållde det stadigt i sitt grepp.
Han började springa mot Haymitch medans han svingade svärdet i luften när han plötsligt ramlade ner död på marken...

Maysilee hörde ljuden från blodbadet, det lät hemskt. Hon visste att det var andra som hade sprungit till skogs, hon ville inte möta dessa personer. Maysilee såg svart hår svischa förbi åt höger, hon saktade ner och gömde sig vi den buske ifall den mörkhåriga flickan skulle se henne. Maysilee satt där ett tag, hon var rädd. Hon visste nästan ingenting om överlevnad, visst hon var bra på läkekonst men inget annat.

Haymitch såg pilen i pojkens rygg.
Den hade träffat mitt i mellan skulderbladen. Han såg nu flickan som hade skjutit, det var en flicka från distrikt 1 med blont hår, och hon hade mord i blicken.
Haymitch bände ur svärdet ur hans grepp och sprange sedan iväg mot skogen.
Flickan sköt iväg en pil mot honom. Han hörde hur den shvisade förbi hans högra öra.
Han hörde ännu en pil. Den satte sig i ryggsäcken.
Nu hade han äntligen kommit in i skogaen.
Han gick en bit och sen såg han en annan tävlande, det var en flicka.
Och hon satt i en buske... Haymitch trodde att det var den andra deltagaren från hans distrikt, Maysilee.

Maysilee såg Aberthany-pojken komma närmare. Hon gjorde sig lite mindre.
"Snälla, skada mig inte", viskade hon när hon fick se hans alla hans vapen.
Maysilee visste att han hette Haymitch, men hon ville inte erkänna att hon visste det. Inte ens för sig själv. Alla flickor i hennes skola pratade om honom.

"Och varför skulle jag inte skada dig?" svarade Haymitch medans han hela tiden spanande bort mot ymningshornet. "Du dör ju ändå för eller senare. Du har ju varken vapen eller mat."

JMason skrev:

JMason skrev:

Maysilee såg Aberthany-pojken komma närmare. Hon gjorde sig lite mindre.
"Snälla, skada mig inte", viskade hon när hon fick se hans alla hans vapen.
Maysilee visste att han hette Haymitch, men hon ville inte erkänna att hon visste det. Inte ens för sig själv. Alla flickor i hennes skola pratade om honom.

Öhm?
Du skrev inget?

Förlåt jag råkade göra en grej. FÖRLÅT! D:

((OOC: Haymitch hade en flickvän, va? Vi säger att det var Maysilees syster))

"Jag vet inte...", snyftade Maysilee. "Gör det för min syster. Hon skulle inte vilja se sin egen syster mördas av den hon älskar?"
Maysilee kurade ihop sig mer och tittade på honom med ängsliga ögon.

"Okej, jag låter dig leva lite till... Men jag borde verkligen ge mig av nu så... "

"Gå då, lämna mig här helt ensam utan vapen"
Maysilee ställde sig upp och började vandra åt motsatt håll. Hon vände på huvudet.
"Om du inte vill slå ihop dig med mig? Jag är bra på läkekonst, vettu!"

Haymitch tittade ner på sina blodiga händer.
Han hade även ett långt sår längs det högra benet, han hade inte en aning var han hade fått det ifrån.
Han tänkte lite snabbt:
"Min flickvän vill att jag slår mig ihop med hon... men kommer jag att klara av mina egna planer då?"
Han kollade ännu en gång ner på sina sår.
Då var det inget snack om saken, det blödde. Väldigt mycket.
Han vände sig om och skrek:
"Hörru! Du får hänga med mig, men bara om du gör som jag säger!"

"Som du säger? Tja, ifall får jag har lite egen vilja så visst!", ropade hon tillbaka.
Maysilee granskade hans sår, det på benet såg väldigt allvarligt ut.
"Här, kom, jag ska hjälpa dig med ditt ben!"
Hon letade upp växter och sånt som hon visste skulle hjälpa.
"Fick du med något bandage från ymnighetshornet?"

"Jag har inte hunnit kolla än och vi hinner inte på en stund. Inte stanna och fixa mitt ben heller."
Han hade sina planer klarar för sig. Han har funderat på det här länge, var är änden på arenan?
"Jag vill först upp på en hög höjd. Där är man skyddad och sen ska vi vandra en bit"
Han ville inte berätta om sin plan med änden av arenan.

"Om vi inte fixar ditt ben nu kommer det aldrig att läka. Fick du med dig bandage, eller inte?", fräste Maysilee.
Hon började bli irriterad på Haymitch, hon förstod inte hur hennes syster kunde gilla honom.

"Håll käften nu. Vi måste gå vidare. Förstår du inte att vi måste skydda oss!" Röt Haymitch till Maysilee.
Han orkade verkligen inte med henne.
"Det här ska vi göra. Ett, Vi fixar vatten. Två, Fixa skydd. Tre, Fixa mitt ben. Okej?"

"Jävla idiot", tänkte Maysilee.
Hon bad om att få låna ryggsäcken för att lägga växterna där i.
"Ska vi börja gå då?"