[FF] - The Nightlocks. [Foxface]

Jag har skrivit ytterliggare en Novell, och ja. Men denna handlar INTE om Everlark, utan om Foxface. Naw. Men detta är en spoiler för er folks som inte har läst Hungerspelen eller sett filmen. Så, ni som inte har sett eller läst hungerspelen avråder jag dig från att läsa min Novell/fanfic.
_____________________________________________________________________________________________

Du tittar på den lilla prydda högen med mat. Ögonen lurar dig, och du ser mer mat än vad det egentligen är. Du har inte ätit något på flera dagar, och det känns som att din mage har krympt och är lika stor som en kastanj. Du är torr i halsen, och törsten får dig att vilja skrika högt. Maten är bättre än vad du har förväntat dig. Du vet att det är emot dig att stjäla mat, men det är Hungerspelen. Det gäller liv eller död. Om du inte får i dig någonting att äta snart så kommer du bli svagare, och du kommer börja hallucinera, vilket leder till en säker död. Din blick är fastnaglad på den lilla högen med mat. Du känner hur hungern tar över dig. Du ser hur Peeta lägger några bär i högen av mat. Mat. Du känner hur du blir yr och sätter dig ned bakom ett par buskar, så du har fortafarande full syn på maten. Du ser Peeta sakta försvinna bort, och nu är din chans. Du går sakta fram till högen med mat, och när du ser maten känner du återigen hungern hugga i magen. Du hör det prassla i några buskar en bit bort och försvinner snabbt tillbaka till ditt gömställe. Ur ditt gömställe ser du Peeta lägga ytterligare några bär vid högen med mat. Du lyckades ta några myntablad och lägger dem varsamt på tungan för att låta dem smälta. Magen ger ifrån sig några konstiga läten, och du kan konstatera att den kurrar på grund av hunger. Myntabladen fick dig att sukta efter mer mat, och du tar ett andra myntablad och lägger på tungan. Du suckar tungt och drar dig tillbaka i ditt skrymsle. Du hör hur det prasslar till bland buskarna, och sedan blir det tyst. Du tittar fram från ditt gömställe, och ser att Peeta har lämnat platsen. Du tar chansen och smyger sakta fram till platsen med mat, och tittar på det med stor ögon. Du ler och tar en näve utav maten, snabbt och smidigt springer du tillbaka till ditt gömställe. Du tittar på maten du lyckades få med dig och sätter dig ned bakom buskarna. Du lutar dig mot en tjock trädstam. Myntabladet du sakta lägger på tungan smälter och du njuter.
”Mat”, viskar du tyst, och sedan stoppar du ett andra myntablad på tungan, som även det smälter. Du fick med dig några av bären som du tidigare såg Peeta lägga i högen. Du studerar dem länge, och noga. Du bestämmer dig för att spara bären, och äta myntabladen du roffade åt dig. Du kurrar ihop dig till en liten boll medans du sakta äter upp ett efter ett blad. Du kommer till ditt sista blad, och du lägger det motvilligt på tungan. Det smälter sakta, och du känner ångesten stiga. Du vill ha tillbaka dina blad. Du ville inte stjäla. Du vill hem. Du ville inte in på arenan, men om du lyckas överleva så kommer du hem. Du tittar på bären som du har i din hand. Du känner inte igen dem. Men om Peeta skulle ätit dem så kan väl du? Eller? Du luktar på dem, och du gillar lukten. Du känner hungern hugga till i magen igen och du tittar på högen med mat. Peeta har fortfarande inte kommit tillbaka, men om du tar för mycket mat så kommer dem märka det och börja leta efter dig. Du bestämmer dig för att ta några myntablad till.
”Bara några till”, viskar du tyst innan du smyger fram och tar en handfull myntablad. Du ler lyckligt när du smyger och sjunker ned på din vanliga plats bakom buskarna, och lutar dig återigen mot trädstammen. Du lägger ett myntablad på tungan, som sakta smälter, och du lägger ytterligare ett myntablad på tungan. Snart är även den här omgången av myntablad slut, och du suckar olyckligt. Myntablad är ungefär lika gott som allt annat i arenan vid detta laget. Du har tvingats att sno och stjäla mat från dem med mat, för du har inte haft någon egen. Du vet att det är dåligt, men detta gäller på liv och död. Du har fortfarande kvar bären, och du överväger om du ska äta dem. Men Peeta hade tänkt äta dem, så varför skulle dem vara farliga? Du tittar på dem, och magen kurrar till och du känner hur hungern växer. Du för handen som är full utav bären till munnen, och du känner lukten från dem att vattnas i munnen på dig. Du stoppar in bären i munnen. Ditt hjärta slutar slå, och du faller ihop i en hög på marken. Du kunde inte veta att det där var Nattskatta. Du kunde inte veta att det där skulle leda dig till en säker död. Du kunde inte veta att det du har livnärt dig på - att stjäla - kunde leda till något ont. Du ligger död på marken på grund av ditt misstag att stjäla. Detta är ett spel på liv och död, och du, du är död.

Shit, vad bra, Jonna! <3

JMason skrev:

Shit, vad bra, Jonna! <3

Naw, tack.

Tror jag har läst den här på mugglis...
Nice

EMELESEL skrev:

Tror jag har läst den här på mugglis...
Nice

Naw. :3

Hohohinhi

EMELESEL skrev:

Hohohinhi

Vad tycker du om den då? :3

Jag tycker att den här var gryymt bra, helt klart awesome. Du är väldigt duktig på att skriva, man "lever sig verkligen in" i texten. :3

Clovely skrev:

Jag tycker att den här var gryymt bra, helt klart awesome. Du är väldigt duktig på att skriva, man "lever sig verkligen in" i texten. :3

Naw. Tack. Jag tycker själv om att läsa i "du"-format. c: