Foxface & Tess Foxhair [PRIVAT]

Leo nickade. Såklart skulle han göra det. Han skulle aldrig klara av att se Adina plågas till döds.
"Det är inte mycket bättre att dölja det. Det får en bara att må sämre. Och nej, du är inte svag. Bara för att man är på vippen på att gråta så gör det inte en svagare." Han kände sig så löjlig när han sa det, men det var väl så antog han.

Adina log lite mot Leo. "Jag har döljt mina kännslor hela mitt liv, och ja jag annser mig svag när jag inte kan dölja dem. Det var inte meningen att du skulle få se det." sa hon dovt och tystnade sedan. Hon ville bara dölja allt igen, hon hatade sig själv att hon överhuvud taget hade visat något.

Leo bara såg på henne. Hur hade hon orkat?
"Du kan inte hålla inne känslor för evigt. Jag har själv försökt. Det är egentligen inte ens värt att försöka. Jag skulle snarare säga att du ska få ut alla känslor innan du kommer in i spelen. För då kommer du vara tvungen att hålla dom inne och vara så tyst som möjligt." sa han. "Och inne på arenan finns kameror. De filmar oss absolut hela tiden. De visar oss kanske inte över hela landet absolut hela tiden."

Adina nickade tyst, Leo hade säkert rätt. Men det var flera års undertryckta känslor, inget man gör av med i en handvändning. Hon ställde sig upp och gick fram till fönstret, hon såg ut över den mörka staden, med alla dess ljus. Adina drog sakta efter andan och la pannan mot det svala glaset, hon blickade ut över staden och lät tårarna sakta rinna ner för kinderna. Det kändes som en befrielse men också som en skam, hon hade visat allt för Leo, hon hade visat hur svag hon egentligen var. Adina sjönk sakta ner på golvet och kröp ihop i sittande ställning, med tårarna fortfarande rinnande.

Leo visste inte vad han skulle göra. Adina satt borta vid fönstret och grät. Skulle han försöka trösta henne, eller skulle han bara sitta här? Det blev det sista alternativet. Det kändes lite konstigt att se den som varit den starka av dom sitta och gråta. Men visst, alla kunde gråta. Ingen var immun mot sådant här.

Adina hörde steg, tantens steg i korridoren. Hon ställde sig upp och mummlade något i stil med "Kommer snart." till Leo och lämnade honom. Hon måste ta sig samman, hon tänkte inte visa för någon annan vad som hade hänt. Det var inte ens meningen att Leo skulle se, men nu var det ju som det var med den saken. Adina gick in på sitt rum och drog djupa andetag för att lugna ned sig, hon stänkte vatten på sitt rödgråtna ansikte och väntade på att alla spår av hennes kännsloutbrott skulle försvinna innan hon åter la på sitt vanliga fejk leende och gick ut till Leo, dit tanten nyss anlänt.

När tantens steg började höras någonstans ifrån lägenheten försvann Adina in på sitt rum. Han själv satt bara kvar och stirrade ut genom fönstret medan tantens steg kom närmare. Hon skulle säkert irritera honom om han lyssnade på henne. Så då kunde Leo lika gärna låtsas vara upptagen i sina tankar om spelen.
När tanten kom in i rummet sa hon ingenting till Leo, utan stod bara i dörröppningen och såg på honom. Sedan öppnade Adina dörren och kom ut igen, vilket gav henne tantens uppmärksamhet.


(Ska vi hoppa till när de ska gå in till sin privata träning?)

Tanten granskade Adina ingående men märkte inget som var fel eller annorlunda med henne. "Dags för att visa dem, vad ni går för." kvittrade hon glatt. "Härligt" sa Adina leende och log spännt som att hon verkligen såg fram emot det. Deras spelledare kom in och log lite "Ni kommer klara det här, visa vad ni går för, vi tror på er." sa han stolt och de gick till hissen och åkte ner till träningshallen. Där fick de vänta ute på led medans en och en gick in för att visa vad de kunde.

Leo var nervös. Så nervös att han skakade lätt där han stod och väntade på att det skulle bli hans tur tillslut. Han hade beslutat att han skulle visa vad han kunde om växter, och inte bågskyttet. För han visste att han max skulle få en femma med hjälp av att visa vad han kunde om växter.
Pojken från distrikt 6 gick in till spelledarna. Snart skulle Adina ropas upp, och senare han själv. Hon skulle säkert visa sin skicklighet med knivar, och få runt en sjua upp till en nia, beroende på hur duktig hon var.

Killen framför Adina försvann och snart ropades hon in. "Vi ses snart." sa hon uppmuntrande mot Leo och försvann in. Visst var hon nervös, men hon visade det inte. Hon såg upp och såg att alla betraktade henne intresserat. Betraktar ett barn innan de ska slaktas i spelen, tänkte Adina surt och gick fram till vapnen. Hon såg på deras ansikten att de inte förväntade sig något från henne, hon var ju ingen karriärist och såg inte mycket ut för världen. De åt av sin mat och drack av sitt vin men följde Adina med blicken, så intresserade var de i alla fall. Adina gick fram till knivarna och valde ut ett par och ställde sig sedan mitt på golvet.
En efter en efter snabb följd kastade hon knivarna med stor skicklighet och träffade dem rakt in i hjärtat. Några förvånade uttrop hördes och nån började till och med applodera, det här hade de inte väntat sig.
Hon bugade artigt mot dem innan hon gick därifrån med lugna behärskade steg, helst av allt skulle hon vilja kasta knivarna rakt på dem, men det skulle hon inte få. Hon hörde dörren stängas bakom sig och blev omedelbart förd till deras våning där hon satte sig ner i en fotölj och hoppades att det skulle gå bra för Leo.

Leo ropades in. Stelt gick han in till spelledarna som tydligt nog hade varit chockade sen Adinas uppvisning. Leo tänkte inte mer på det utan gick direkt emot växterna. Han såg direkt att han skulle placera rätt växt på rätt plats där namnet stod.
Enkelt la han dit flera stycken växter på deras platser. Och snart ännu fler. Tillslut var han klar. Det kunde inte ha tagit mer än 5 minuter. Skulle han göra något annat? Han bestämde sig för att inte göra något mer utan visade upp var han placerat växterna.
De gav honom tillstånd att lämna lokalen och Leo tackade för uppmärksamheten innan han gick.

Adina ställde sig upp när hon såg att Leo kom tillbaka. "Hur gick det för dig?" sa hon leende och kramade spontant om honom "Tror att de gillade mig, de verkade överaskade i alla fall." flinade Adina och släppte Leo. Deras spelledare och tanten kom fram till dem och log. "Hoppas ni skötte er bra, poängen bör ni se efter middagen." sa spelledaren och tanten trippade framför dem när de begav sig till middagen. På henne såg det ut som att hon var mycket nöjd med dem och att det var hennes förtjänst, vilket det deffinitivt inte var.

Leo blev rätt överraskad när Adina gav honom något som verkade vara en kram. Han kramade lätt tillbaka innan han släppte henne, och hon släppte honom.
"Gick väl lite sådär. Ville inte visa alltför mycket, och inte alltför lite. Och jo, de verkade rätt överraskade när jag först såg dom." svarade Leo, och märkte att deras handledare och eskort kom fram till dem. Handledaren sa någonting om att de skulle få se poängen ikväll, men det visste Leo redan.
De begav sig alla fyra tillbaka till den nionde våningen för att äta.
"Hur gick det för dig då?" frågade tanten honom. Leo visste att han inte skulle ignorera henne, så han började prata om att han visade vad han visste om växter, och inget annat. Han förstod från hennes ansiktsuttryck att hon var besviken, men det fick hon väl vara då.
"Så inget med vapen eller så?" frågade hon honom efter en stund. Leo skakade på huvudet. "Jaha, men då får vi allt hoppas att du får någorlunda bra, för jag vill att ni ska få sponsorer och att ni ska komma så långt som möjligt. Kanske en utav er till och med vinner" babblade tanten på. Den utav dom två, Adina och Leo, som hade störst chans att vinna var solklart Adina om hon fick tag på ett par knivar.

Adina satte sig ner vid bordet och började äta medans hon lyssnade på vad Leo hade gjort. Tanten verkade inte vara speciellt imponerad, men det var Adina. "Att du ens kan allt det där, jag får vara glad om jag känner igen ett blåbär." sa hon imponerat till Leo. Hon tyckte verkligen att han var duktig och förstod sig inte på tanten som inte tyckte att Leo var duktig.
Tanten fortsatte att babbla och försjönk i egna tankar "En av dem vinna" sa tanten, ja bara en av dem. Adina hade verkligen börjar gilla Leo och nu skulle nån av dem dö, troligtvis båda två. Hon suckade och tanten studerade henne intensivt, men Adina bara log glatt mot henne och ljög "Jag bara är spänd över vilka poäng vi ska få." sa hon leende och tanten nickade. "Ja, det kommer nog gå bra." sa hon och kollade på klockan. "Det är föresten dags för det nu" sa hon och de satte sig i soffan och kollade på den stora TV skärmen och Panems nationalsång hördes.

Leo åt snabbt och försökte att inte lyssna på tanten som babblade nästan hela tiden.
Efter middagen fick han sätta på tv:n och lyssna till nationalsången. Snart började de visa poängen. Först distrikt 1 såklart. Pojken fick 9, och flickan fick 8. Inget överraskande. Distrikt 2 fick 7 och 8. Sedan var det bara distrikt 4 som fick något bra poäng, nämligen 8 och 10. Distrikt 3, 5, 6, 7 och 8 fick alla mellan 3-7 poäng. Sedan var det dags för hans eget distrikt. Hans eget ansikte visades och sen efter något som kändes en evighet blinkade en femma på skärmen. Han fick ett leende på läpparna. Inte för högt och inte för lågt. Perfekt, enligt hans mening.

"Inte dåligt" kommenterade deras handledare Leos poäng och snart såg Adina sitt eget ansikte på skärmen och efter ett tag en nia blinkade på skärmen. Adina drog efter andan, hon låg bland de bästa, hon hade till och med fått högre än en del av karriäristerna. Adina bara stirrade på skärmen där de övriga deltagarna syndes, de fick mellan 3 och 7 poäng men Adina var knappt medveten om det. Vad hade hon gett sig in på? en nia innebar att hon säkert skulle ses som ett hot och dödas direkt.
Nationalsången spelades och skärmen släcktes och alla såg på henne och Leo. "Jaha, era poäng ja." sa hanledaren med outgrundlig min och Adina vaknade upp ur sina funderingar och log mot honom.

Leo såg den blinkande nian som var Adinas poäng. Det var ju riktigt bra, till och med bättre än vissa karriärister. Nu var hon ju ett hot, men också någon som de flesta faktiskt blev rädda för. De tre sista distrikten var inget märkvärdigt och sen avslutades programmet med nationalsången igen.
Handledaren började prata med dom om poängen. Han sa till Adina att det var riktigt bra jobbat, och till Leo sa han att det inte var alltför dåligt, men att han visste att Leo inte hade visat något annat än växterna, och att Leo inte hade velat visa dom det heller. Och det var väl lika bra. Nu skulle han bara försöka få tag i en pilbåge och pilar, och sen försvinna in i skogen och alternativt hitta Adina, om inte hon dog i blodbadet. Men det hoppades Leo absolut inte att hon skulle göra.

Handledaren och tanten gick, mycket nöjda med sig själva. Det var ju Adina och Leo som gjort jobbet men på dem verkade det som att de var deras förtjänst. Tanten mumlade glatt något om sponsorer men hanledaren var tyst...han kanske tänkte på sitt eget spel? Undra hur han mådde egentligen, hur mådde man efter att ha vart i arenan och döda en hel massa oskyldiga barn? Adina stirrade in i den svarta skärmen, och funderade på vad som skulle hända. Imorgon skulle de ha intervju och sen ut på arenan. Intervjun hade Adina inget problem med, hon hade alltid kunnat prata, spelat på publikens kännslor och fått folk tro på hennes fejkade smile och glada yttre. Imorgon tänkta Adina få så mycket sponsorer som möjligt, allt för att hon och Leo skulle överleva så långt som möjligt.
Hon visste att många redan gillade henne, det hade tanten sagt. Många gillade den lilla mödarmaskinen från 9an, tänkte Adina dystert men log sedan. Ingen ide att sura bättre att göra det bästa möjliga av situationen, hon skulle vara ett heder för sitt distrikt och hjälpa Leo på kuppen. Han fick ju hjälpa henne med, hon kunde knappast något användbart om växter.