The 50th annual Hunger Games, the second Quarter Quell! [Privat, JMason & Haymitch]

Maysilee väntade på ett svar, men Haymitch var inte på humör att svara.
Så han började bara gå.
När de hade gått i 25 minuter så hittade de vatten. Dem hade väldigt tur.
Haymitch skjölde snabbt av sitt ben och sen fyllde dem två vattenflaskor (Ja, det låg två i väskan).

Nu skulle dem bara gå till berget.

Maysilee följde efter honom.
"Dumma surgubbe", muttrade hon.
De fann vatten efter ett litet tag, det var en väldans tur. Sedan började de bestiga berget.

"Sa du någonting?" frågade Haymitch när han hörde Maysilee mummla något.
De hade kommit upp en bit på berget nu.

"Va? Nej, jag sa inget", skyndade sig Maysilee säga.
Hon började bli trött.
"Kan jag få lite vatten?"

"Vi måste spara på vårt vatten. Vi dricker något först när vi är uppe på berget." svarade han.
Nu var dem nästan uppe när Haymitch såg lite rök komma upp i luften.
Han stannade till och drog in Maysilee bakom en buske.
20 sekunder senare hörde han ett skrik och en grupp som skrattade.
Haymitch sa bara ett ord:
"Karriäristerna."

Maysilee började darra. Hon var rädd för karriäristerna, de var så hemska och brutala. Maysilee hörde skratt, de hade säkert mördat någon. Ingen kanon hördes, det var så den första dagen, alla kanoner fick man höra senare.
"Ni vet den dära lilla flickan, vad var det hon hette? Just ja, Maysilee", hördes det från dem.
Maysilee stelnade till.
"Hon verkar vara ett lätt mål, liten kaninunge allt!"

Haymitch hörde att de pratade om Maysilee.
Han drog genast med henne in i en liten skogsglenta där det gömde sig bland skuggorna.
När de inte hörde karriäristerna längre smög dem sig fram och fortsatte att gå.
Efter en stund frågade haymitch:
"Hörde du vad de pratade om dig om?"

"Usch, ja. Jag är tydligen deras nästa mål", viskade Maysilee.
Hon var orolig nu. Vad skulle hända?
De fortsatte gå, Maysilee tänkte på hur hennes syster måste känna nu. Tänk att ha både sin syster och sin pojkvän inne på en arena därifrån bara en kommer ut.

"Aha... då får vi väl ta det lite lungt"
Efter en stund var de högst upp på toppen.
De la ut sina sovsäckar som kom med i ryggsäcken och fixade till lite kamouflage.
Sen kom kanonskotten. Det var hela 20 kanonskott.
I Haymitch huvud hörde han en röst som sa:
"27 kvar att döda, 27 kvar att döda..."
Sen kom bilder på de döda, bland dem var flickan han dödade i blodbadet.
Det var tyst en lång stund.
Sedan frågade han Maysilee:
"Hur farligt är det med benet egentligen?"
____________________________________
Loggar ut nu, vi fortsätter mer imorgon

Maysilee undersökte hans ben, det var ganska djupt. Hon tittade igen om ryggsäcken, till sin lycka fann hon bandage. Hon rengjorde benet och fixade allt med bandage och det.
"Nu får du vara lite försiktig ett tag", sa hon varnande.
Maysilee la sig ner i sin sovsäck men det tog ett tag för henne att somna.
___

OK, synd, haha. Kommer inte ha något att göra nu.
Aja, vi fortsätter imorgon då!

"Ska man ta det försiktigt i ett Hungerspel? Tror du att vi ska ligga och dricka läsk under en palm eller vad?" svarade Haymitch irriterat. "Man måste kämpa för att hålla sig vid liv. Om du vill dö, stanna då här. Utan mat. Utan Vapen. Utan något som kan värma dig."
Haymitch hade verklugen blivit irriterad nu. Alla som säger "Ta det lungt." förstår inte meningen med det ordet.
Haymitch tycker att "Ta det lungt." är att ligga hemma på sängen och bara ligga där och vila.
"Karriäristerna tar dig förr eller senare om du stannar på ett ställe! Vi måste röra oss imorgon."
Han la sig ner och försökte somna.
Han gillade inte Maysilee. Inte alls.

Maysilee satte sig upp.
"Jag sticker hellre än att vara med dig", sa hon. "Och förresten, med försiktig menar jag att du inte ska anstränga dig för mycket men ändå röra på dig"
Maysilee förstod sig verkligen inte på Haymitch, han var bara dum och idiotisk.

"Men stick då" sa Haymitch. Sen somnade han.
Han drömde om slåttern, Hungerspelen och döden.
Han visste att han snart skulle dö.
Han vaknade av ett ljud. Ljudet kom från något grått på himlen.
Det var en fallskärm.
Haymitch reste sig upp och tog tag i den.
Det var soppa i den!

När Haymitch sa att hon kunde sticka bestämde hon sig gör att göra det, när han sov. Maysilee tog med sig en sovsäck, en kniv och någrs läkeprylar. Hon skyndade sig bort så han inte skulle se att saker var borta. Maysilee begav sig nerför berget när hon hörde ett pipande ljud, en fallskärm. Hon suckade och ignorerade den. Maysilee skyndade sig ännu längre ner då hon hörde skratt och tjut, karriäristerna. Hon försökte gömma sig, men försent, de hade sett henne.

Haymitch vaknade av röster.
Han kollade omkring sig och såg rök. han pakade snabbt ihop sina saker och gömde sig vid ett träd.
Plötsligt märkte han att han saknade en kniv.
Och just då kom han på det. Maysilee hade inte sovit bredvid honom.
Nu var han riktigt sur på henne, vad tänker hon med?
Rätt åt henne om hon dödas av karriäristerna.
Han klättrade upp i ett träd och försökte sova. men det gick inte....

Maysilee var riktigt rädd nu, när de fick syn på henne började hon springa. De skrattade bakom henne, en flicka kastade en kniv mot henne. Maysilee undvek den. Hon började klättra på ett träd, det hade hon övat på i Träningscentret. Maysilee klättrade högre upp än hon någonsin gjort förut.

Han försökte somna om fler gånger, men det gick aldrig.
Sen hörde han ett skrik långt bort ifrån.
Maysilee.

Maysilee klättrade högre upp, men snart skulle de ta tag i henne. Hon lutade sig mot stammen. När hon var så högt upp som hom kunde komma gav hon upp.

(hah lol har glömt vad som har hänt och sånt ok)