Peeta Mellark [Hungerspelen] [SV]

Rävflickan skrev:

Jag brukar inte tänka så mycket på olika tempus men jag är inte så petig. De kanske är andra som tycker att det är viktigt. Men inte jag . Jätte bra kapitel föresten.

Haha, okej, så bra då ^^ Nytt kapitel nu, i alla fall!

Kapitel 7
Träningsdags. Bara han tänker på det så knyter det sig i magen på Peeta. Han är ganska bra på knivkastning, och han kan lyfta tunga saker också. Men hans starkaste gren är väl kamouflering. Fast, vad skulle det hjälpa om han blev jagad av karriäristerna? Han skulle ju inte kunna säga:
"Vänta! Låt mig bara kamouflera mig lite och sen springa en bit och gömma mig. För då kan ni inte hitta mig!"
Åh! Nu måste du ta dig i kragen och ge allt, tänker han. Du kan kanske fixa det här! Du kanske, med en otrolig tur, vinna det här. Fast då måste ju Katniss dö. Nä, det får hon inte. Om jag återvänder till Distrikt tolv ensam så skulle det inte vara Peeta som återvänder. Det skulle vara en själlös varelse som alltid kommer vara psykiskt skadad. Hellre att hon överlever och inte jag, för hon hyser inga känslor för mig, och på så sätt kan jag rädda hennes liv, även om hon inte fattar det...
Hans tankar störs av Effie som säger:
"Idag är det en stor, stor dag!"
Yay! Peeta jublar sarkastiskt i huvudet och går ut ur sitt rum.
Väl vid frukostbordet finner han Haymitch som med viss - men inte 'normal' - ostadighet fäster ögonen i Peeta. Peeta höjer på ögonbrynen. Men det enda ljud Haymitch åstadkommer är något som låter som "Hajaiu". Det är nog bara det faktum att han är ganska trött som gör att han nästan inte kan prata. Eller, hoppas det.
Efter ett tag kommer Katniss in, och Haymitch blir mer engagerad och försöker få deltagarna att berätta sina styrkor, delvis svagheter. Peeta kan inte undgå att säga Katniss styrkor som han vet om - att hon till exempel kan skjuta en ekorre med en pil genom ögat, helt perfekt - för att Katniss verkar inte pigg på att säga något alls. Han tror att Katniss ska uppskatta hans hjälpsamhet, men hon ser ut att bli irriterad och ger igen genom att säga Peetas styrkor. Nu är det Peetas tur att bli irriterad. Som om något av det ska hjälpa honom att överleva. Men Haymitch tar Katniss parti och säger att hans styrkor kan vara bra att ha.
Jo, visst, tänker Peeta.
Det andra intressanta som tas upp under frukosten är att Haymitch beordrar deltagarna att hålla ihop och träna tillsammans, fast inte efter en del protester från båda deltagarnas sidor. Tillslut blir Haymitch förbannad och skriker åt dem, och därmed är det slutdiskuterat. Det kan vara både bra och dåligt att göra på det sättet, men det finns inget att göra åt.
En halvtimme senare befinner de sig nedanför huvudstadens mark, några våningar under Träningscentret, där träningen hålls till. När Peeta står och tittar på karriäristerna kan han inte låta bli att känna sig ganska liten. Till och med flickan från Distrikt ett ser ut att vara kraftigare än Peeta. Det är dock inte så konstigt; de har ju tränat till det här sen de var fem år. Karriäristerna brukar vara de deltagare från Distrikten ett, två och fyra. Peeta vet inte varför inte trean räknas som ett sådant distrikt, men det måste bero på att det är ett ganska fattigt distrikt. Kanske inte lika fattigt som tolvan, men ändå. Det Peeta vet om distriktet är att det tillverkar elektronikvaror till huvudstaden. Det måste vara ganska nyttigt att vara från det distriktet och sen komma till huvudstaden, där nästan allt är tekniskt.
Nu börjar en kvinna vid namn Atala börjar predika om de nödvändiga sakerna att veta när de befinner sig här - som att de inte får slåss med varandra och sånt. Fastän han koncentrerar sig så far det han hör in genom ena örat och ut genom det andra på Peeta. När de tillslut ska sätta igång att träna står både han och Katniss och tittar oförstående på varandra ett tag. Sen säger Peeta:
"Var vill du börja?"
De båda blickar ut mot de andra deltagarna. Några ser jätteosäkra ut, medan karriäristerna inte bryr sig om något annat än det de håller på med.
"Vi kan väl knyta knopar?" säger Katniss.
Okej, det kan vara bra faktiskt, tänker Peeta, men han säger:
"Bra idé."
Vid denna station är det Katniss som ståtar; hon kan lite grann om det här, och tränaren visar henne en speciell fälla som får en att dingla upp och ner i benet.
Så småningom går de vidare till kamouflage-stationen. Här är det Peeta som tar övertaget. Han tar bland annat lera och bärsaft på sin hy, och smetar ut det till det ser helt otroligt bra ut. Han förklarar för Katniss att det är han som gör bageriets tårtor. Hon verkar bli irriterad över hans skicklighet, för hon säger:
"Underbart. Tänk om du kan glasera ihjäl någon."
Peeta känner sig lite sårad över hennes kommentar, men han är ganska bra på att inte ta åt sig så mycket av vad folk säger.
Träningen pågår i tre dagar, och sen är det dags att ensamma visa spelledarna sina skickligheter. De ska sen bedöma en genom att poängge deltagarna mellan ett och tolv. Tolvan är ovanlig, men åtminstone en delas ut varje år. Poängen kan vara avgörande om vilka sponsorgåvor man får; höga poäng lockar självklart fler sponsorer. Haymitch gav dem order att hålla sig borta från det de redan kunde och var bra på - i Peetas fall tyngdlyftning och knivkastning - för att visa spelledarna det när de är ensamma.
Men det finns grenar de är bra - fast kanske inte bäst - på, som till exempel brottning. En dag när de ska öva spjutkastning upptäcker Peeta en sak.
"Jag tror vi har fått en skugga", viskar han.
Det är en liten flicka står en bit bort och tittar på dem. Hon måste vara omkring tolv. Hon är liten och späd, mörkhyad och står med armarna höjda en bit ut från kroppen precis som om hon skulle lyfta från marken. Peeta söker i sitt minne efter ett namn på flickan, för han är säker på att han har hört det. Plötsligt får han en snilleblixt.
"Jag tror hon heter Rue", säger han till Katniss.
Rue följer bakom Katniss och Peeta när de fortsätter genom stationerna. Hon är duktig på många saker för att vara så liten. Men Peeta har alltid intalat sig att 'storhet' inte är en garanti för styrka. På samma sätt som ålder bara är en siffra. Man ska inte underskatta folk av deras utseende att döma...

Tiden går alldeles för fort. Nu har det blivit dags för träningen. En efter en går deltagarna in till spelledarna och får på sig en viss tid att visa dem vad man går för. Nu är det bara två kvar före Peeta... Han går in näst sist. Nu är det bara Rue före... Hon går in... Bara han och Katniss väntar nu. Rätt som det är får Peeta klartecken att gå in. Han ställer sig upp. Då säger Katniss helt plötsligt:
"Kom ihåg vad Haymitch sa om vikterna."
Peeta blir överrumplad. Han kan ju se till att önska henne lycka till nu...
"Japp. Och du... Se till att sikta rätt."
Fan. Nu sabbade han det. Men han har inte tid att tänka på det nu. Han kommer antingen göra succé eller orsaka en katastrof. Tur att han inte blir filmad...

oooh! Jag har alltid undrat vad Peeta gjorde den gången ensam med spelledarna. Eller det kanske står i boken... ska kolla det nu. Bra kapitel förresten.

Awsome! Jag vill också läsa

Läst allt, i like it

Länge sen sista kapitlet kom.. Därför kommer det ett nytt nu ;D

Kapitel 8
Pang! Slam!
Peeta kastar runt och lyfter på olika saker. Han tror att fem minuter har gått nu... Han kan kanske visa spelledarna lite kamouflage i slutet av träningen. Dock verkar ingen intresserad av vad han gör; de verkar intresserade av den helstekta grisen som är uppdukat framför dom.
"Tack, Peeta Mellark, spel-ungdom från Distrikt tolv", säger en av spelledarna. "Du kan gå nu."
Omtumlad går Peeta ut. Tankarna snurrar runt i hans huvud. Varför skickade de bara iväg mig sådär? Gjorde jag något fel? Kommer jag att få sota för det här inne på arenan?
Helt plötsligt märker Peeta att han ligger i sin säng i sin lägenhet i Träningscentret och tittar upp i taket. Han vet inte hur länge han har legat här, men det måste varit ett tag. Under den här tiden har han kommit fram till en sak: Att om han inte kommer kunna rädda sig själv måste han göra allt för att rädda Katniss. Både för sin egen skull och för Distrikt tolv.
Det knackar på dörren och Effie meddelar att det är middag. Peeta har ingen lust att äta, men han går ändå. Han ångrar sig dock när han får se all mat som är uppdukad. Alla sitter samlade vid bordet, till och med Cinna och Portia. De pratar muntert med varandra. Tja, alla utom Katniss, som ser ut ungefär som Peeta känner sig. Han sätter sig och tar för sig av maten. Den är jättegod. Han tittar upp på Katniss och höjer på ögonbrynet, så att hon ska förstå att han undrar hur det gick för henne. Till svar skakar hon på huvudet. Å, nej. Vad hade hänt?
Dock frågar Haymitch hur det gick på deras träning, Peeta svarar att han kastade runt saker tills de sa åt honom att gå, vilket är så sant det kan bli. Sen får Peeta svar på sin fråga; vad gjorde Katniss?
"Jag sköt en pil mot spelledarna."
Alla slutar äta och tittar chockerat på Katniss. Även Peeta, om än han tycker att det verkar föga roande också.
De andra börjar fråga ut Katniss om vad som hände, och till slut har Peeta och Haymitch lyckats få henne på bra humör igen. Till och med Peeta är på mycket bättre humör. Alldeles för snart slutar måltiden och alla flyttar sig till sällskapsrummet där poängen kommer att visas på den stora TV:n.
Karriäristerna får alla poäng mellan åtta och tio, Thresh - pojken från Elvan - får en nia, Rue får en sjua…
Nu är det Peeta. Först visas en bild på hans ansikte. Sen visas det upp en åtta. Åtta. Ganska bra, men ändå inte…
Katniss tur… Elva. Elva!
Det börjar vimla runt massa tankar i Peetas huvud igen. Han vill att hon ska vinna, han vill inte att hon ska dö, men vad ska han göra? Med en åtta?

Såååååååå, Ravenclawsome!!! Jag tror jag vet vad Peeta kommer göra snart.

Kapitel 9
Nu har Peeta grubblat länge över en sak... Han ska göra det som är bäst för både honom och Katniss. Precis innan frukosten dagen därpå tar han Haymitch åt sidan.
"Haymitch. Skulle det inte vara bättre för både mig och Katniss om vi tränas separat?"
Haymitch, som är hyfsat nykter, säger:
"Har du insett att du fick lägre poäng än henne?"
"Nej. Eller jo. Men det blir bäst så."
"Okej, visst", grymtar Haymitch.
Vid frukosten förklarar Haymitch för Katniss om Peetas begäran. Peeta tar lite längre tid på sig än vanligt med att bre smör på brödet, och gör allt för att inte möta Katniss blick. Dock tycker han att han känner att hon tittar på honom.
Efter att de blivit klara med frukosten går Katniss med Effie för att lära sig att gå... Med klackskor. Peeta får gå med Haymitch för att öva inför intervjun. Det går jättebra. Fast när Haymitch säger åt honom att han ska berätta om något därhemma så blir det lite svårare. Peeta tvekar. Vad ska han säga? Hans familj är bland det mest ointressanta i Panem, och hur intressant skulle det vara om han berättade om hans vänner? Alltså tar Peeta mod till sig och säger:
"Jag är kär i Katniss."
Haymitch tittar på honom ett tag. Han ställer ner vinglaset som han håller i handen. Sen spricker han upp i ett leende.
"Bra! Det är ju toppen. Du kan gå jättelångt med den historien!"
"Det är ingen historia, det är sant.." mumlar Peeta.
"Berätta det om du får chansen!"
Haymitch verkar bli så glad att hon vill krama Peeta, men han hinner smita undan till lunchen innan dess. Haymitch är nog glad över att det är tributer med ganska stor chans att vinna det här året. Eller ja, Haymitch tror nog det.
Efter lunchen är det dags att gå till Effie. Hon har inte så mycket att kommentera hos Peeta, eftersom han inte behöver kunna gå i klackskor.
Fortare än han vill blir det dags för intervjun. Varje spel-ungdom får tre minuter på sig att övertyga Panem om varför just dom är värda sponsorer. Ofta är det bara huvudstadsborna som skickar de dyraste gåvorna, men visst händer det att vissa Distrikt också kan pröjsa lite ibland. Om dom har väldigt tur.
Tiden går mycket fort, och snart är det Peetas tur... Tre kvar... Två kvar... Nu är det bara Katniss som är före honom. Peeta sitter och är ganska nervös.
"Nu är det dags för Distrikt tolvs andra deltagare - Peeta Mellark."
Huvudstadsborna glömmer inte invigningen. De är galna när de applåderar.
Det är faktiskt ganska roligt att bli intervjuad, tänker Peeta. I alla fall av Ceasar Flickerman, som har hållit i intervjuerna i omkring fyrtio år.
Peeta och Ceasar skämtar mycket. Till slut frågar Ceasar om Peeta inte har någon flickvän därhemma i Tolvan.
Nu är det dags, tänker Peeta. Han skakar på huvudet.
"Men en stilig grabb som du. Det måste ju finnas någon. Vad heter hon?" frågar Ceasar.
"Jo, det finns en flicka. Jag har varit kär i henne så länge jag kan minnas. Men hon visste nog inte att jag fanns förrän efter slåttern."
Publiken suckar.
"Vadå, har hon någon annan?" frågar Ceasar.
"Jag vet inte, men det är många som verkar gilla henne", säger Peeta.
"Jag tycker att du ska göra så här: Vinn och åk hem. Då kan hon ju inte säga nej, eller?" säger Ceasar.
"Det kommer inte att fungera... Att vinna alltså."
"Varför inte?" frågar Ceasar, aningen förbryllad.
Peeta känner hur det hettar i ansiktet.
"Därför att... Därför att... Hon kom hit med mig."
__________________________________________________________

Kapitlet kanske blev - på slutet - lite likt boken... Men det är ju vad som händer.. xD

Ingen som vill läsa? :/

Jaag!!! Det är bara att jag inte har haft tid att logga in här men nu är jag tillbaka!