Karriäristerna

Jag såg filmen idag och jag tyckte de var mycket mer skrattiga än vad jag hade föreställt mig. Jag trodde de mer var allvarliga än var de var.

EMELESEL skrev:

Jag håller verkligen inte med om alternativ två. Visst, det hela ÄR egentligen regimens fel. MEN. Vem har sagt att karriäristerna måste ställa upp på det hela? Jag menar, se på Peeta och Katniss! Det kämpar mot det hela och gör vad de kan för att inte behöva döda alla andra deltagare. Visst, de gör det, men bara de som de måste.
Om ni har sett filmen och förstod vad Cato sa i slutet så kanske ni förstår...
Men allvarligt talat. Tycker ni verkligen att man är mänsklig när man tränas hela livet för att ta livet av andra människor? Sen har man ju förlorat sina männskliga känslor, om man kan känna någon medkänsla, ånger, kärlek eller liknande? Visst, det är väl inte deras fel att de tränas, men de verkar ju inte direkt ha någonting emot det?
Jag håller med om att det skulle kunna vara ett bra sätt att överleva på arenan, men det törstar ju verkligen efter de andra spelarna.
Alla människor har ju drömmar, hopp, framtidsplaner, familj...
Är man verkligen bara ett oskyldigt litet barn när man springer omkring och mördar andra barn hur som helst för att få ära och berömmelse?
Jag tycker inte det.
Visst, de kanske inte är "onda egentligen" men de är väl fortfarande inte precis "oskyldiga barn" som vissa kallar dem?
De TVINGAS faktiskt inte att göra någonting alls. De får träning.
inne på arenan så har de ju inte heller direkt någon som tvingar dem att göra som det gör.
Hungerspelen går ju ut på att överleva, så egentligen kan man kanske inte klandra dem. Men de är ju fortfarande ingen som tvingar dem att göra vad de gör.
Enligt mig är det en sak att göra vad man kan för att överleva, men en helt annan att gå ut på jakt för att utrota resten av alla människor.
Precis, they were born to die.
MEN:
Det är inte vad man föds till som spelar roll, utan vad man växer upp och blir.

Bra skrivet! Förstår verkligen hur du tänker, men kan inte låta bli att ifrågasätta det. ^^
När man fått den "utbildningen" som Karriäristerna fått, så tycker jag inte att det är så konstigt att de är som de är. Att mörda, är ju trots allt de enda de känner till, right? Även om de inte skulle vilja träna inför spelen, så tror jag inte att de skulle ha haft något vidare val. Huvudstaden har ju distrikten i ett så pass hårt grepp, och kanske uppmuntrar föräldrarna barnen till att vara mördarmaskiner. Jag tror inte alls att de är fullkomligt omänskliga, eller jag är rätt övertygad om att de inte är det. Jag tror visst att de kan känna, som vilken människa som helst. Som kärlek, osv. Men att den där träningen som.. stänger ute, de mesta utav känslorna som de måste känna. Men att de med en sådan glädje och iver vill få död på sina motståndare i spelen är ju självklart fruktansvärt och hemskt, fast det är inte själva Karriäristerna som jag klandrar de för, utan regimen. Hade de uppfostrats på ett annat sätt, så är jag övertygad om att de inte alls skulle mörda med en sådan iver.

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Jag håller verkligen inte med om alternativ två. Visst, det hela ÄR egentligen regimens fel. MEN. Vem har sagt att karriäristerna måste ställa upp på det hela? Jag menar, se på Peeta och Katniss! Det kämpar mot det hela och gör vad de kan för att inte behöva döda alla andra deltagare. Visst, de gör det, men bara de som de måste.
Om ni har sett filmen och förstod vad Cato sa i slutet så kanske ni förstår...
Men allvarligt talat. Tycker ni verkligen att man är mänsklig när man tränas hela livet för att ta livet av andra människor? Sen har man ju förlorat sina männskliga känslor, om man kan känna någon medkänsla, ånger, kärlek eller liknande? Visst, det är väl inte deras fel att de tränas, men de verkar ju inte direkt ha någonting emot det?
Jag håller med om att det skulle kunna vara ett bra sätt att överleva på arenan, men det törstar ju verkligen efter de andra spelarna.
Alla människor har ju drömmar, hopp, framtidsplaner, familj...
Är man verkligen bara ett oskyldigt litet barn när man springer omkring och mördar andra barn hur som helst för att få ära och berömmelse?
Jag tycker inte det.
Visst, de kanske inte är "onda egentligen" men de är väl fortfarande inte precis "oskyldiga barn" som vissa kallar dem?
De TVINGAS faktiskt inte att göra någonting alls. De får träning.
inne på arenan så har de ju inte heller direkt någon som tvingar dem att göra som det gör.
Hungerspelen går ju ut på att överleva, så egentligen kan man kanske inte klandra dem. Men de är ju fortfarande ingen som tvingar dem att göra vad de gör.
Enligt mig är det en sak att göra vad man kan för att överleva, men en helt annan att gå ut på jakt för att utrota resten av alla människor.
Precis, they were born to die.
MEN:
Det är inte vad man föds till som spelar roll, utan vad man växer upp och blir.

Bra skrivet! Förstår verkligen hur du tänker, men kan inte låta bli att ifrågasätta det. ^^
När man fått den "utbildningen" som Karriäristerna fått, så tycker jag inte att det är så konstigt att de är som de är. Att mörda, är ju trots allt de enda de känner till, right? Även om de inte skulle vilja träna inför spelen, så tror jag inte att de skulle ha haft något vidare val. Huvudstaden har ju distrikten i ett så pass hårt grepp, och kanske uppmuntrar föräldrarna barnen till att vara mördarmaskiner. Jag tror inte alls att de är fullkomligt omänskliga, eller jag är rätt övertygad om att de inte är det. Jag tror visst att de kan känna, som vilken människa som helst. Som kärlek, osv. Men att den där träningen som.. stänger ute, de mesta utav känslorna som de måste känna. Men att de med en sådan glädje och iver vill få död på sina motståndare i spelen är ju självklart fruktansvärt och hemskt, fast det är inte själva Karriäristerna som jag klandrar de för, utan regimen. Hade de uppfostrats på ett annat sätt, så är jag övertygad om att de inte alls skulle mörda med en sådan iver.

Du tog mina ord.
Jättebra skrivet.

Clovely, håller självklart med dig. Bättre kunde jag inte ha beskrivit det själv.

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Jag håller verkligen inte med om alternativ två. Visst, det hela ÄR egentligen regimens fel. MEN. Vem har sagt att karriäristerna måste ställa upp på det hela? Jag menar, se på Peeta och Katniss! Det kämpar mot det hela och gör vad de kan för att inte behöva döda alla andra deltagare. Visst, de gör det, men bara de som de måste.
Om ni har sett filmen och förstod vad Cato sa i slutet så kanske ni förstår...
Men allvarligt talat. Tycker ni verkligen att man är mänsklig när man tränas hela livet för att ta livet av andra människor? Sen har man ju förlorat sina männskliga känslor, om man kan känna någon medkänsla, ånger, kärlek eller liknande? Visst, det är väl inte deras fel att de tränas, men de verkar ju inte direkt ha någonting emot det?
Jag håller med om att det skulle kunna vara ett bra sätt att överleva på arenan, men det törstar ju verkligen efter de andra spelarna.
Alla människor har ju drömmar, hopp, framtidsplaner, familj...
Är man verkligen bara ett oskyldigt litet barn när man springer omkring och mördar andra barn hur som helst för att få ära och berömmelse?
Jag tycker inte det.
Visst, de kanske inte är "onda egentligen" men de är väl fortfarande inte precis "oskyldiga barn" som vissa kallar dem?
De TVINGAS faktiskt inte att göra någonting alls. De får träning.
inne på arenan så har de ju inte heller direkt någon som tvingar dem att göra som det gör.
Hungerspelen går ju ut på att överleva, så egentligen kan man kanske inte klandra dem. Men de är ju fortfarande ingen som tvingar dem att göra vad de gör.
Enligt mig är det en sak att göra vad man kan för att överleva, men en helt annan att gå ut på jakt för att utrota resten av alla människor.
Precis, they were born to die.
MEN:
Det är inte vad man föds till som spelar roll, utan vad man växer upp och blir.

Bra skrivet! Förstår verkligen hur du tänker, men kan inte låta bli att ifrågasätta det. ^^
När man fått den "utbildningen" som Karriäristerna fått, så tycker jag inte att det är så konstigt att de är som de är. Att mörda, är ju trots allt de enda de känner till, right? Även om de inte skulle vilja träna inför spelen, så tror jag inte att de skulle ha haft något vidare val. Huvudstaden har ju distrikten i ett så pass hårt grepp, och kanske uppmuntrar föräldrarna barnen till att vara mördarmaskiner. Jag tror inte alls att de är fullkomligt omänskliga, eller jag är rätt övertygad om att de inte är det. Jag tror visst att de kan känna, som vilken människa som helst. Som kärlek, osv. Men att den där träningen som.. stänger ute, de mesta utav känslorna som de måste känna. Men att de med en sådan glädje och iver vill få död på sina motståndare i spelen är ju självklart fruktansvärt och hemskt, fast det är inte själva Karriäristerna som jag klandrar de för, utan regimen. Hade de uppfostrats på ett annat sätt, så är jag övertygad om att de inte alls skulle mörda med en sådan iver.

Jo, jag håller med dig.
Det är inte helt och hållet deras fel, och jag tror att nästan vem som helst som fått den utbildningen och uppväxten skulle reagera så. Egentligen så är det ju såklart, som du sa, också människor. Men det är bara det att jag inte tycker att man riktigt passar på den benämningen när man beter sig så. Självklart har de också männskliga känslor och så, men enligt mig så tror jag att det är ganska djupt inbäddat. Det hela blir ju inte heller bättre av att man stängs in på arenan i hungerspelen, det kanske inte är rätt tillfälle att byta prioriteringar.
Om de till exempel hade varit på besök i ett annat, låt oss säga lite mindre blodtörstigt och hungerspelsälskande distrikt så kanske de skulle ha ifrågasatt det själva. Jag tror inte de riktigt har tänkt på vad de gör, och att hungerspelen liksom spär på det, om du fattar? =)
Nu känns det som om jag motsäger det jag sa förut, men jag har fortfarande samma åsikt om det.
Men jag förstår dem också.
Om man blir uppfödd som en gris till slagt och inte känner till någonting annat kan jag inte säga att jag inte skulle gjort detsamma.

EMELESEL skrev:

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Jag håller verkligen inte med om alternativ två. Visst, det hela ÄR egentligen regimens fel. MEN. Vem har sagt att karriäristerna måste ställa upp på det hela? Jag menar, se på Peeta och Katniss! Det kämpar mot det hela och gör vad de kan för att inte behöva döda alla andra deltagare. Visst, de gör det, men bara de som de måste.
Om ni har sett filmen och förstod vad Cato sa i slutet så kanske ni förstår...
Men allvarligt talat. Tycker ni verkligen att man är mänsklig när man tränas hela livet för att ta livet av andra människor? Sen har man ju förlorat sina männskliga känslor, om man kan känna någon medkänsla, ånger, kärlek eller liknande? Visst, det är väl inte deras fel att de tränas, men de verkar ju inte direkt ha någonting emot det?
Jag håller med om att det skulle kunna vara ett bra sätt att överleva på arenan, men det törstar ju verkligen efter de andra spelarna.
Alla människor har ju drömmar, hopp, framtidsplaner, familj...
Är man verkligen bara ett oskyldigt litet barn när man springer omkring och mördar andra barn hur som helst för att få ära och berömmelse?
Jag tycker inte det.
Visst, de kanske inte är "onda egentligen" men de är väl fortfarande inte precis "oskyldiga barn" som vissa kallar dem?
De TVINGAS faktiskt inte att göra någonting alls. De får träning.
inne på arenan så har de ju inte heller direkt någon som tvingar dem att göra som det gör.
Hungerspelen går ju ut på att överleva, så egentligen kan man kanske inte klandra dem. Men de är ju fortfarande ingen som tvingar dem att göra vad de gör.
Enligt mig är det en sak att göra vad man kan för att överleva, men en helt annan att gå ut på jakt för att utrota resten av alla människor.
Precis, they were born to die.
MEN:
Det är inte vad man föds till som spelar roll, utan vad man växer upp och blir.

Bra skrivet! Förstår verkligen hur du tänker, men kan inte låta bli att ifrågasätta det. ^^
När man fått den "utbildningen" som Karriäristerna fått, så tycker jag inte att det är så konstigt att de är som de är. Att mörda, är ju trots allt de enda de känner till, right? Även om de inte skulle vilja träna inför spelen, så tror jag inte att de skulle ha haft något vidare val. Huvudstaden har ju distrikten i ett så pass hårt grepp, och kanske uppmuntrar föräldrarna barnen till att vara mördarmaskiner. Jag tror inte alls att de är fullkomligt omänskliga, eller jag är rätt övertygad om att de inte är det. Jag tror visst att de kan känna, som vilken människa som helst. Som kärlek, osv. Men att den där träningen som.. stänger ute, de mesta utav känslorna som de måste känna. Men att de med en sådan glädje och iver vill få död på sina motståndare i spelen är ju självklart fruktansvärt och hemskt, fast det är inte själva Karriäristerna som jag klandrar de för, utan regimen. Hade de uppfostrats på ett annat sätt, så är jag övertygad om att de inte alls skulle mörda med en sådan iver.

Jo, jag håller med dig.
Det är inte helt och hållet deras fel, och jag tror att nästan vem som helst som fått den utbildningen och uppväxten skulle reagera så. Egentligen så är det ju såklart, som du sa, också människor. Men det är bara det att jag inte tycker att man riktigt passar på den benämningen när man beter sig så. Självklart har de också männskliga känslor och så, men enligt mig så tror jag att det är ganska djupt inbäddat. Det hela blir ju inte heller bättre av att man stängs in på arenan i hungerspelen, det kanske inte är rätt tillfälle att byta prioriteringar.
Om de till exempel hade varit på besök i ett annat, låt oss säga lite mindre blodtörstigt och hungerspelsälskande distrikt så kanske de skulle ha ifrågasatt det själva. Jag tror inte de riktigt har tänkt på vad de gör, och att hungerspelen liksom spär på det, om du fattar? =)
Nu känns det som om jag motsäger det jag sa förut, men jag har fortfarande samma åsikt om det.
Men jag förstår dem också.
Om man blir uppfödd som en gris till slagt och inte känner till någonting annat kan jag inte säga att jag inte skulle gjort detsamma.

Alltså hm.. Ja. Det är nog inte så medvetna om vad de håller på med, egentligen. Det tänker väl kanske inte så mycket på vilket hårt grepp The Capitol har om dem. Men barndomen formar ju en, kan man ju säga. Barndomen är en mycket viktig del i en människas liv. Men där i slutändan, så kan man väl säga att Cato insåg vad han höll på med, och självklart hur.. ja. Död han alltid varit. Men någonstans innerst inne så måste ju även Karriäristerna vara medvetna om sin egen dödlighet.

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Jag håller verkligen inte med om alternativ två. Visst, det hela ÄR egentligen regimens fel. MEN. Vem har sagt att karriäristerna måste ställa upp på det hela? Jag menar, se på Peeta och Katniss! Det kämpar mot det hela och gör vad de kan för att inte behöva döda alla andra deltagare. Visst, de gör det, men bara de som de måste.
Om ni har sett filmen och förstod vad Cato sa i slutet så kanske ni förstår...
Men allvarligt talat. Tycker ni verkligen att man är mänsklig när man tränas hela livet för att ta livet av andra människor? Sen har man ju förlorat sina männskliga känslor, om man kan känna någon medkänsla, ånger, kärlek eller liknande? Visst, det är väl inte deras fel att de tränas, men de verkar ju inte direkt ha någonting emot det?
Jag håller med om att det skulle kunna vara ett bra sätt att överleva på arenan, men det törstar ju verkligen efter de andra spelarna.
Alla människor har ju drömmar, hopp, framtidsplaner, familj...
Är man verkligen bara ett oskyldigt litet barn när man springer omkring och mördar andra barn hur som helst för att få ära och berömmelse?
Jag tycker inte det.
Visst, de kanske inte är "onda egentligen" men de är väl fortfarande inte precis "oskyldiga barn" som vissa kallar dem?
De TVINGAS faktiskt inte att göra någonting alls. De får träning.
inne på arenan så har de ju inte heller direkt någon som tvingar dem att göra som det gör.
Hungerspelen går ju ut på att överleva, så egentligen kan man kanske inte klandra dem. Men de är ju fortfarande ingen som tvingar dem att göra vad de gör.
Enligt mig är det en sak att göra vad man kan för att överleva, men en helt annan att gå ut på jakt för att utrota resten av alla människor.
Precis, they were born to die.
MEN:
Det är inte vad man föds till som spelar roll, utan vad man växer upp och blir.

Bra skrivet! Förstår verkligen hur du tänker, men kan inte låta bli att ifrågasätta det. ^^
När man fått den "utbildningen" som Karriäristerna fått, så tycker jag inte att det är så konstigt att de är som de är. Att mörda, är ju trots allt de enda de känner till, right? Även om de inte skulle vilja träna inför spelen, så tror jag inte att de skulle ha haft något vidare val. Huvudstaden har ju distrikten i ett så pass hårt grepp, och kanske uppmuntrar föräldrarna barnen till att vara mördarmaskiner. Jag tror inte alls att de är fullkomligt omänskliga, eller jag är rätt övertygad om att de inte är det. Jag tror visst att de kan känna, som vilken människa som helst. Som kärlek, osv. Men att den där träningen som.. stänger ute, de mesta utav känslorna som de måste känna. Men att de med en sådan glädje och iver vill få död på sina motståndare i spelen är ju självklart fruktansvärt och hemskt, fast det är inte själva Karriäristerna som jag klandrar de för, utan regimen. Hade de uppfostrats på ett annat sätt, så är jag övertygad om att de inte alls skulle mörda med en sådan iver.

Jo, jag håller med dig.
Det är inte helt och hållet deras fel, och jag tror att nästan vem som helst som fått den utbildningen och uppväxten skulle reagera så. Egentligen så är det ju såklart, som du sa, också människor. Men det är bara det att jag inte tycker att man riktigt passar på den benämningen när man beter sig så. Självklart har de också männskliga känslor och så, men enligt mig så tror jag att det är ganska djupt inbäddat. Det hela blir ju inte heller bättre av att man stängs in på arenan i hungerspelen, det kanske inte är rätt tillfälle att byta prioriteringar.
Om de till exempel hade varit på besök i ett annat, låt oss säga lite mindre blodtörstigt och hungerspelsälskande distrikt så kanske de skulle ha ifrågasatt det själva. Jag tror inte de riktigt har tänkt på vad de gör, och att hungerspelen liksom spär på det, om du fattar? =)
Nu känns det som om jag motsäger det jag sa förut, men jag har fortfarande samma åsikt om det.
Men jag förstår dem också.
Om man blir uppfödd som en gris till slagt och inte känner till någonting annat kan jag inte säga att jag inte skulle gjort detsamma.

Alltså hm.. Ja. Det är nog inte så medvetna om vad de håller på med, egentligen. Det tänker väl kanske inte så mycket på vilket hårt grepp The Capitol har om dem. Men barndomen formar ju en, kan man ju säga. Barndomen är en mycket viktig del i en människas liv. Men där i slutändan, så kan man väl säga att Cato insåg vad han höll på med, och självklart hur.. ja. Död han alltid varit. Men någonstans innerst inne så måste ju även Karriäristerna vara medvetna om sin egen dödlighet.

Mm..
Ungefär så jag menade.
Från början kanske de inte var så brutala egentligen...
Alltså, jag tror lite som Alexander Ludwig. Typ att t.ex Cato var ganska trevlig, stilig person i sitt Distrikt fast en som gärna övade med svärd, kanske samma sak med resten. Men inne på arenan vill de liksom visa vad de går för.
Typ.

EMELESEL skrev:

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Jag håller verkligen inte med om alternativ två. Visst, det hela ÄR egentligen regimens fel. MEN. Vem har sagt att karriäristerna måste ställa upp på det hela? Jag menar, se på Peeta och Katniss! Det kämpar mot det hela och gör vad de kan för att inte behöva döda alla andra deltagare. Visst, de gör det, men bara de som de måste.
Om ni har sett filmen och förstod vad Cato sa i slutet så kanske ni förstår...
Men allvarligt talat. Tycker ni verkligen att man är mänsklig när man tränas hela livet för att ta livet av andra människor? Sen har man ju förlorat sina männskliga känslor, om man kan känna någon medkänsla, ånger, kärlek eller liknande? Visst, det är väl inte deras fel att de tränas, men de verkar ju inte direkt ha någonting emot det?
Jag håller med om att det skulle kunna vara ett bra sätt att överleva på arenan, men det törstar ju verkligen efter de andra spelarna.
Alla människor har ju drömmar, hopp, framtidsplaner, familj...
Är man verkligen bara ett oskyldigt litet barn när man springer omkring och mördar andra barn hur som helst för att få ära och berömmelse?
Jag tycker inte det.
Visst, de kanske inte är "onda egentligen" men de är väl fortfarande inte precis "oskyldiga barn" som vissa kallar dem?
De TVINGAS faktiskt inte att göra någonting alls. De får träning.
inne på arenan så har de ju inte heller direkt någon som tvingar dem att göra som det gör.
Hungerspelen går ju ut på att överleva, så egentligen kan man kanske inte klandra dem. Men de är ju fortfarande ingen som tvingar dem att göra vad de gör.
Enligt mig är det en sak att göra vad man kan för att överleva, men en helt annan att gå ut på jakt för att utrota resten av alla människor.
Precis, they were born to die.
MEN:
Det är inte vad man föds till som spelar roll, utan vad man växer upp och blir.

Bra skrivet! Förstår verkligen hur du tänker, men kan inte låta bli att ifrågasätta det. ^^
När man fått den "utbildningen" som Karriäristerna fått, så tycker jag inte att det är så konstigt att de är som de är. Att mörda, är ju trots allt de enda de känner till, right? Även om de inte skulle vilja träna inför spelen, så tror jag inte att de skulle ha haft något vidare val. Huvudstaden har ju distrikten i ett så pass hårt grepp, och kanske uppmuntrar föräldrarna barnen till att vara mördarmaskiner. Jag tror inte alls att de är fullkomligt omänskliga, eller jag är rätt övertygad om att de inte är det. Jag tror visst att de kan känna, som vilken människa som helst. Som kärlek, osv. Men att den där träningen som.. stänger ute, de mesta utav känslorna som de måste känna. Men att de med en sådan glädje och iver vill få död på sina motståndare i spelen är ju självklart fruktansvärt och hemskt, fast det är inte själva Karriäristerna som jag klandrar de för, utan regimen. Hade de uppfostrats på ett annat sätt, så är jag övertygad om att de inte alls skulle mörda med en sådan iver.

Jo, jag håller med dig.
Det är inte helt och hållet deras fel, och jag tror att nästan vem som helst som fått den utbildningen och uppväxten skulle reagera så. Egentligen så är det ju såklart, som du sa, också människor. Men det är bara det att jag inte tycker att man riktigt passar på den benämningen när man beter sig så. Självklart har de också männskliga känslor och så, men enligt mig så tror jag att det är ganska djupt inbäddat. Det hela blir ju inte heller bättre av att man stängs in på arenan i hungerspelen, det kanske inte är rätt tillfälle att byta prioriteringar.
Om de till exempel hade varit på besök i ett annat, låt oss säga lite mindre blodtörstigt och hungerspelsälskande distrikt så kanske de skulle ha ifrågasatt det själva. Jag tror inte de riktigt har tänkt på vad de gör, och att hungerspelen liksom spär på det, om du fattar? =)
Nu känns det som om jag motsäger det jag sa förut, men jag har fortfarande samma åsikt om det.
Men jag förstår dem också.
Om man blir uppfödd som en gris till slagt och inte känner till någonting annat kan jag inte säga att jag inte skulle gjort detsamma.

Alltså hm.. Ja. Det är nog inte så medvetna om vad de håller på med, egentligen. Det tänker väl kanske inte så mycket på vilket hårt grepp The Capitol har om dem. Men barndomen formar ju en, kan man ju säga. Barndomen är en mycket viktig del i en människas liv. Men där i slutändan, så kan man väl säga att Cato insåg vad han höll på med, och självklart hur.. ja. Död han alltid varit. Men någonstans innerst inne så måste ju även Karriäristerna vara medvetna om sin egen dödlighet.

Mm..
Ungefär så jag menade.
Från början kanske de inte var så brutala egentligen...
Alltså, jag tror lite som Alexander Ludwig. Typ att t.ex Cato var ganska trevlig, stilig person i sitt Distrikt fast en som gärna övade med svärd, kanske samma sak med resten. Men inne på arenan vill de liksom visa vad de går för.
Typ.

Jamen precis.. Nog har de personligheter trots sin Karriärist utbildning, eller så har de i alla fall haft det innan arenan.

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Clovely skrev:

EMELESEL skrev:

Jag håller verkligen inte med om alternativ två. Visst, det hela ÄR egentligen regimens fel. MEN. Vem har sagt att karriäristerna måste ställa upp på det hela? Jag menar, se på Peeta och Katniss! Det kämpar mot det hela och gör vad de kan för att inte behöva döda alla andra deltagare. Visst, de gör det, men bara de som de måste.
Om ni har sett filmen och förstod vad Cato sa i slutet så kanske ni förstår...
Men allvarligt talat. Tycker ni verkligen att man är mänsklig när man tränas hela livet för att ta livet av andra människor? Sen har man ju förlorat sina männskliga känslor, om man kan känna någon medkänsla, ånger, kärlek eller liknande? Visst, det är väl inte deras fel att de tränas, men de verkar ju inte direkt ha någonting emot det?
Jag håller med om att det skulle kunna vara ett bra sätt att överleva på arenan, men det törstar ju verkligen efter de andra spelarna.
Alla människor har ju drömmar, hopp, framtidsplaner, familj...
Är man verkligen bara ett oskyldigt litet barn när man springer omkring och mördar andra barn hur som helst för att få ära och berömmelse?
Jag tycker inte det.
Visst, de kanske inte är "onda egentligen" men de är väl fortfarande inte precis "oskyldiga barn" som vissa kallar dem?
De TVINGAS faktiskt inte att göra någonting alls. De får träning.
inne på arenan så har de ju inte heller direkt någon som tvingar dem att göra som det gör.
Hungerspelen går ju ut på att överleva, så egentligen kan man kanske inte klandra dem. Men de är ju fortfarande ingen som tvingar dem att göra vad de gör.
Enligt mig är det en sak att göra vad man kan för att överleva, men en helt annan att gå ut på jakt för att utrota resten av alla människor.
Precis, they were born to die.
MEN:
Det är inte vad man föds till som spelar roll, utan vad man växer upp och blir.

Bra skrivet! Förstår verkligen hur du tänker, men kan inte låta bli att ifrågasätta det. ^^
När man fått den "utbildningen" som Karriäristerna fått, så tycker jag inte att det är så konstigt att de är som de är. Att mörda, är ju trots allt de enda de känner till, right? Även om de inte skulle vilja träna inför spelen, så tror jag inte att de skulle ha haft något vidare val. Huvudstaden har ju distrikten i ett så pass hårt grepp, och kanske uppmuntrar föräldrarna barnen till att vara mördarmaskiner. Jag tror inte alls att de är fullkomligt omänskliga, eller jag är rätt övertygad om att de inte är det. Jag tror visst att de kan känna, som vilken människa som helst. Som kärlek, osv. Men att den där träningen som.. stänger ute, de mesta utav känslorna som de måste känna. Men att de med en sådan glädje och iver vill få död på sina motståndare i spelen är ju självklart fruktansvärt och hemskt, fast det är inte själva Karriäristerna som jag klandrar de för, utan regimen. Hade de uppfostrats på ett annat sätt, så är jag övertygad om att de inte alls skulle mörda med en sådan iver.

Jo, jag håller med dig.
Det är inte helt och hållet deras fel, och jag tror att nästan vem som helst som fått den utbildningen och uppväxten skulle reagera så. Egentligen så är det ju såklart, som du sa, också människor. Men det är bara det att jag inte tycker att man riktigt passar på den benämningen när man beter sig så. Självklart har de också männskliga känslor och så, men enligt mig så tror jag att det är ganska djupt inbäddat. Det hela blir ju inte heller bättre av att man stängs in på arenan i hungerspelen, det kanske inte är rätt tillfälle att byta prioriteringar.
Om de till exempel hade varit på besök i ett annat, låt oss säga lite mindre blodtörstigt och hungerspelsälskande distrikt så kanske de skulle ha ifrågasatt det själva. Jag tror inte de riktigt har tänkt på vad de gör, och att hungerspelen liksom spär på det, om du fattar? =)
Nu känns det som om jag motsäger det jag sa förut, men jag har fortfarande samma åsikt om det.
Men jag förstår dem också.
Om man blir uppfödd som en gris till slagt och inte känner till någonting annat kan jag inte säga att jag inte skulle gjort detsamma.

Alltså hm.. Ja. Det är nog inte så medvetna om vad de håller på med, egentligen. Det tänker väl kanske inte så mycket på vilket hårt grepp The Capitol har om dem. Men barndomen formar ju en, kan man ju säga. Barndomen är en mycket viktig del i en människas liv. Men där i slutändan, så kan man väl säga att Cato insåg vad han höll på med, och självklart hur.. ja. Död han alltid varit. Men någonstans innerst inne så måste ju även Karriäristerna vara medvetna om sin egen dödlighet.

Mm..
Ungefär så jag menade.
Från början kanske de inte var så brutala egentligen...
Alltså, jag tror lite som Alexander Ludwig. Typ att t.ex Cato var ganska trevlig, stilig person i sitt Distrikt fast en som gärna övade med svärd, kanske samma sak med resten. Men inne på arenan vill de liksom visa vad de går för.
Typ.

Jamen precis.. Nog har de personligheter trots sin Karriärist utbildning, eller så har de i alla fall haft det innan arenan.

Just det.
De har ju säkert det inne på arenan, men där är det väl bara att fokusera på att överleva antar jag. Tycker dock fortfarande att det är olika saker att försöka överleva och att utrota resten av deltagarna. Men jag antar att man dras med av gänget, för att inte säga att jag skulle vara rätt sugen på att vinna om hela min uppväxt gått ut på det. Sen har väl alla en vilja att visa sin duglighet inför resten av spelarna, eller hela Panem förresten.

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

O, nån som tycker som jag! Vad kul!
That´s EXAKLY what I think

EMELESEL skrev:

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

O, nån som tycker som jag! Vad kul!
That´s EXAKLY what I think

Då är det någon som tycker som jag också :'D

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

Fast ändå... föräldrarna tvingar sina barn, typ. Jag tror att det är något slags grupptryck som gör att de blir som de blir. OK, de kanske inte är helt oskyldiga men ändå.

Haymitch skrev:

EMELESEL skrev:

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

O, nån som tycker som jag! Vad kul!
That´s EXAKLY what I think

Då är det någon som tycker som jag också :'D

Yey!

Självklart är det inte helt oskyldiga, haha men.. x). Jaja, har ju berättat om mina åsikter nu. Och jag försvarar Karriäristerna, absolut.
Man kan väl säga att jag är lite "överbeskyddande" emot mina favorit karaktärer. ;P

På ett sätt kan jag ju förstå dem, som jag har sagt. Men jag tycker fortfarande inte att det är en tillräcklig ursäkt för alla deras handlingar. Tror jag. Fast ärligt talat är jag inte riktigt helt säker på vad jag tycker.
Men precis som Clovely sa så har jag ju också sagt mina åsikter nu

JMason skrev:

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

Fast ändå... föräldrarna tvingar sina barn, typ. Jag tror att det är något slags grupptryck som gör att de blir som de blir. OK, de kanske inte är helt oskyldiga men ändå.

...Föräldrarna kan inte ligga bakom allt.
Barnen måste ju också ha viljan.

Haymitch skrev:

JMason skrev:

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

Fast ändå... föräldrarna tvingar sina barn, typ. Jag tror att det är något slags grupptryck som gör att de blir som de blir. OK, de kanske inte är helt oskyldiga men ändå.

...Föräldrarna kan inte ligga bakom allt.
Barnen måste ju också ha viljan.

Föräldrarna kanske tvingar barnen att träna till Hungerspelen? Föräldrarna får barnen att vilja vara med, barnen vill visa att de faktiskt är bra. Jag tror att de barnen inte får så mycket kärlek så de kan inte direkt känna något.

Haymitch skrev:

JMason skrev:

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

Fast ändå... föräldrarna tvingar sina barn, typ. Jag tror att det är något slags grupptryck som gör att de blir som de blir. OK, de kanske inte är helt oskyldiga men ändå.

...Föräldrarna kan inte ligga bakom allt.
Barnen måste ju också ha viljan.

THIS. Föräldrarna tvingar ju inte direkt sina barn att vara med i Hungerspelen, eller göra de de gör.
Men det kan ju också vara lite svårt att gå emot sina föräldrar, och liksom inte uppfylla vad som förväntas av en, om du förstår vad jag menar.
Men jag håller verkligen med dig i det annars, som jag sa i mitt första inlägg

JMason skrev:

Haymitch skrev:

JMason skrev:

Haymitch skrev:

Men man kan ju inte säga att de var oskyldiga.
De ville ju ändå göra det här. Deras föräldrar tvingade väl inte precis sina barn att bli mördare?
Okej, föräldrarna kanske tyckte att det skulle vara trevligt med en vinnare av Hungerspelen i familjen.
Men, barnen måste ju också vilja träna sig för att kunna gå långt i ett Hungerspel.
Man kan ju inte säga att Catos föräldrar tvingade han att träna för att vara med i Hungerspelen. Han måste ju gå på egen maskin också, om ni förstår vad jag menar.

Därför tycker jag inte att karriäristerna är oskyldiga.

Fast ändå... föräldrarna tvingar sina barn, typ. Jag tror att det är något slags grupptryck som gör att de blir som de blir. OK, de kanske inte är helt oskyldiga men ändå.

...Föräldrarna kan inte ligga bakom allt.
Barnen måste ju också ha viljan.

Föräldrarna kanske tvingar barnen att träna till Hungerspelen? Föräldrarna får barnen att vilja vara med, barnen vill visa att de faktiskt är bra. Jag tror att de barnen inte får så mycket kärlek så de kan inte direkt känna något.

Där håller jag också med, fast kanske inte till 100%.
Jag håller med om att det är synd om dem. Men egentligen vet vi väl inte så mycket om deras uppväxt? Men att döma av vad det blivit av dem så verkar det ju stämma delvis iallafall.
Det är klart att barnen vill visa att de duger för sina föräldrar, det är ju fullt förståeligt. Men jag tror dock inte att de precis blir tvingade att träna. Och även om föräldrarna nu var väldigt påträngande elr så så kan de ju alltid välja att avstå från det.
Sen är det ju det här med att ställa upp frivilligt, DET är ingen som tvingar de till.
Men de kan ju förståss vara så att de vill visa att de faktiskt duger någonting till, de är ju alihop sugna på att vinna, det märker man ju.
Men som sagt, det där vet vi ingenting om.

^ De vill väl visa vad de lärt sig under sina år av träning, skulle jag tro..

Clovely skrev:

^ De vill väl visa vad de lärt sig under sina år av träning, skulle jag tro..

Kanske det. :]
Men som sagt så vet vi ju ingenting om det egentligen och kan bara gissa ^^

Det här är min PERSONLIGA uppfattning.
Jag tror egentligen inte att ALLA karriärister är så mordiska. Jag tror att det är det att eftersom att deltagarna från Distrik 1 & 2 stämplas som karriärister redan vid slåttern så måste dom ju som leva upp till det, och jag tycker det är väldigt fel. Trots träningen de får och allting, så finns det säkert någon som blivit dragen, som inte alls är sådär mordisk, som har låtsats vara det ändå, för att Distrikten ska få behålla sina ''stämplar''.
Om ni fattar?

Everdeen skrev:

Det här är min PERSONLIGA uppfattning.
Jag tror egentligen inte att ALLA karriärister är så mordiska. Jag tror att det är det att eftersom att deltagarna från Distrik 1 & 2 stämplas som karriärister redan vid slåttern så måste dom ju som leva upp till det, och jag tycker det är väldigt fel. Trots träningen de får och allting, så finns det säkert någon som blivit dragen, som inte alls är sådär mordisk, som har låtsats vara det ändå, för att Distrikten ska få behålla sina ''stämplar''.
Om ni fattar?

Jo, jag förstår precis vad du menar. Plus att de kanske vill leva upp till sina familjers förväntningar?