[FF] - Dramione - Känslor i grönt

Jag har skrivit en Dramione fanfic eftersom jag är shippar Dramione, naw. Jag hoppas att ni tycker om den, och självklart kommer jag skriva den i flera delar. Det andra som jag har skrivt har varit noveller, denna blir definitivt längre än en novell. ^^
JAG VET ATT PADMA GÅR I RAVENCLAW, men hon är kompis med Parvati här. Väldigt nära kompis. Jag vet att hon är tvilling med henne också, men nu är dem bestiies.
________________________________________________________________________

Hermione släntrar in med säkra steg i stora salen. Hon finner Ron och Harry fullt upptagna med att äta och styr stegen därmed mot Ginny som sitter med Parvati och Padma.
”Ginny”, säger hon och sätter sig ned bredvid henne. ”Vet du varför din bror ignorera mig?” frågar hon sorgset och tittar med glänsande ögon på Ginny.
”Jag vet inte, Mione”, säger hon och kastar en harmsen blick på sin bror. Hermione försöker blinka tårarna ur ögonen för att inte visa att hon är sårad av Rons uppförande. ”Vet du om Harry har någon att gå med på balen?”, frågar Ginny och tittar med en frånvarande blick mot Harry.
”Nej, jag tror inte det”, säger Hermione och rycker på axlarna. Hon reser sig upp från bordet och styr sina steg ut ur stora salen. Hermione stannar precis vid dörren och vänder sig om. Hon låter sin blick söka upp Ron, och med en suck går hon ut. Hon skakar på huvudet.

”Nej men, Miss Hermione Granger”, säger professor Snape kallt och tittar på Hermione.
”Vad är det, professorn?” frågar hon och tittar upp i Snapes uttryckslösa ansikte.
”Ska inte du äta?” frågar han stelt. Hermione skakar på huvudet.
”Nej, professorn. Det ska jag inte”, svarar hon lågt. ”Får jag gå nu, professorn?” frågar hon artigt, men väntar inte på något svar utan börjar gå därifrån. Hermione går med bekymrade steg till skolans bibliotek. Hon skakar på huvudet när hon finner Susan Bones sitta och läsa i en bok.
”Susan”, säger hon, utan att få någon uppmärksamhet. ”Vad gör du här?” frågar hon och sjunker ned på stolen bredvid Susan. Susan lyfter sakta blicken från boken.
”Va? Vad sa du?” frågar hon frånvarande.
”Vad gör du här?” upprepar Hermione med betoning på här.
”Jaha, ja, jag väntar på Wayne”, säger hon och tittar ned i boken igen, ungefär som var-snäll- och- slösa-inte-min-tid. Hermione fnös lågt och reste sig sedan upp.
”Adjö då, Susan”, säger hon och går till bokhyllorna. Hon lutar sig mot en utav hyllorna och sjunker ned längst med den tills hon landar på golvet och hon drar upp knäna till bröstet. Hon suckar olycklig.
”Ser man på, är det inte Granger?” rösten får Hermione att rysa och hon tittar sakta upp. Naturligtvis.
”Vad vill du, Malfoy?” fräser hon. Draco flinar.
”Ingenting, egentligen”, svarar han spartanskt.
”Men om du ska kalla mig smutskalle eller klaga på mig kan du lika gärna gå”, säger hon och lutar huvudet i händerna. ”För jag lovar dig, Malfoy, att om du irriterar mig så tvekar jag inte en sekund på att förvandla dig till en vessla”, lägger hon snabbt till. ”Jag orkar bara inte.” Draco står tyst och studerar Hermione. ”Varför står du bara där?” frågar hon efter en stunds tystnad. Draco rycker till och tittar plötsligt med en fientlig blick på Hermione.
”Jag ville bara se om Zabini hade rätt när han sa att du var riktigt ful”, säger han med avsmak i rösten, ”han hade visst rätt.” Hermione försöker visa att hon inte är stött genom att gömma ansiktet i händerna.
”Snälla, bara gå. Lämna mig ifred”, säger hon med en grötig röst. Hon skakar sakta på huvudet och tittar upp. ”Malfoy, snälla. Gå”, säger hon och ger ifrån sig en suck. ”Grattis, du har lyckats sårat mig. Och med det vill du uppnå?” frågar hon när han står kvar. Hon torkar tårarna som hon inte hade lagt märke till och harklar sig.
”Du verkar tydligen upprörd, Granger”, säger Draco med en spydig röst. ”Jag kan inte bara lämna dig såhär, det vore ju oartigt”, han lutar sig mot en utav bokhyllorna och lägger armarna i kors över bröstet och tittar på Hermione. ”Nå, vad är det?” frågar han och småler. Hermione tittar perplext på Draco. ”Har du blivit stum nu eller?” Draco knycker på nacken. Hermione skakar på huvudet.
”Nej, jag bara undrade vart den vanliga Malfoy hade tagit vägen, nu vet jag” hon reser sig upp och stormar ut ur biblioteket. Vad var det där om? grubblade hon medan hon gick till Gryffindors uppehållsrum.

Draco står kvar på samma plats som innan. Han tittar på platsen där Hermione satt, hon hade lämnat kvar en bok. Han betraktar den lilla boken, den är sliten, troligen ett anteckningsblock. Innan han lämnar biblioteket tar han varsamt upp boken.
”Jäkla Granger”, muttrar han tyst. Vackra Hermione tänker han och lämnar biblioteket. Han går mot fängelsehålorna. Han slår upp boken. Den tillhör Hermione. Han flinar diskret när han läser hennes anteckningar.

• Fixa en partner till balen.
• Kolla varför Ron ignorerar mig.
• Kolla om Harry har en partner till balen - rapportera till Ginny.
• Prata med Patil om klänning.

Anteckningarna som står i boken är noga skrivna. Draco slår igen boken. Har inte Hermione en partner till balen? Han går in i Slytherins uppehållsrum.
”Zabini?” frågar han och letar efter sin kamrat.
”Här”, svarar han snabbt. Draco ser en hand lyftas upp bakom en fåtöljsrygg.
”Jag har Herm..Grangers anteckningsblock. Jag stötte oturligt nog ihop med henne i biblioteket”, han lunkar sig fram till Blaise och tittar på honom. ”Vad ska jag göra med den?” Blaise stönar.
”Är inte det självklart?” frågar han. ”Lämna tillbaka den.” Draco ryggar bakåt.
”Lämna tillbaka den? Vad menar du?” han sätter sig i fåtöljen mittemot Blaise.
”Ja, jag vet att vi är från Slytherin”, säger Blaise, ”men om du hade en egen personlig bok, skulle du då vilja, tillexempel att Hermione skulle läsa den?” Draco ruskar långsamt på huvudet.
”Nej”, svarar han sanningsenligt. ”Nej, det skulle jag inte.”

Hermione stegar in i Gryffindors uppehållsrum.
”Okej, det är något allvarligt fel med Malfoy”, säger hon och tittar på eleverna.
”Så du märkte det nu?” frågar någon spydigt. Hermione tittar med en tankspridd blick på den personen som hade gjort sig löjlig över hennes kommentar.
”Jag..äsch. Skit i det”, säger hon och vänder på klacken. Hon mumlar tysta svärdord och klampar in i tjejernas sovsal för årskurs sju. Hon finner Parvati och Padma sittandes på golvet.
”Vad gör ni då?” frågar hon klentroget och sätter sig bredvid Parvati. Parvati brister ut i gapskratt.
”Jag har fått en ’syn’” flämtar hon fram medan hon försöker hämta sig från sin skrattattack. Padma sitter och fnittrar hysteriskt.
”Vad är det som är så roligt?” frågar Hermione otåligt. Hon blänger argt på Parvati som fortfarande inte har hämtat sig från sin skrattattack. ”Men säg då”, fräser Hermione. Parvati ger Padma en blick som är omöjlig för Hermione att tyda.
”Okej”, börjar Parvati.
”Jo, Parvati såg ju en ’syn’”, fortsatte Padma, ”och den innehöll dig och…Malfoy”, Padma tar upp händerna framför ansiktet som en ren reflex. Hermione var snabb med staven, och hon ville inte att något skulle hända med hennes ansikte.
”Mione?” Parvati vinkar med handen framför Hermiones ansikte.
”Är det därför han var så konstig?” kläcker hon ur sig. Parvati tittar underligt på Hermione.
”Vad menar du?” får hon fram och Padma nickar instämmande.
”Precis, Mione. Vad menar du?” frågar Padma framfusigt och tittar intensivt på Hermione. Hermione skruvar ängsligt på sig och suckar.
”Okej, Malfoy betedde sig underligt idag”, svarar hon och biter sig löst i läppen. ”Jag sa att jag inte orkade med att han mobbade mig för ja..jag var nedstämd över att Ron inte har frågat mig om jag vill gå med honom till balen. Och han lyssnade, och ett tag verkade det som om att han brydde sig. Liksom, verkligen brydde sig”, hon tystnar och tittar ned i golvet. ”Han var annorlunda.”

OMG; YOU DID IT AGAIN
Nej, men seriöst, Skipbo! Så grymt bra, så grymt aw, så grymt "roligt", så grymt bäst!
Nej, men aww, skynda dig med nästa kap!

Buttercup skrev:

OMG; YOU DID IT AGAIN
Nej, men seriöst, Skipbo! Så grymt bra, så grymt aw, så grymt "roligt", så grymt bäst!
Nej, men aww, skynda dig med nästa kap!

Haha, naw.

MEEEEEEEEEEEEEER.

Louisen skrev:

MEEEEEEEEEEEEEER.

Naw. :3

Gud vad duktig du e på att skriva Jättebra!

Primrose skrev:

Gud vad duktig du e på att skriva Jättebra!

Haha, tack :3

MEN DAFUQ!? HAR JAG INTE SKRIVIT HÄR? JAG LÄSTE JU DEN FÖR TYP HUNDRA ÅR SEDAN! :<
Anyways det är jättebra skrivet, det är spännande och... okej jag ger upp jag vill ha mer nu c:

Nice!

whirlwind skrev:

MEN DAFUQ!? HAR JAG INTE SKRIVIT HÄR? JAG LÄSTE JU DEN FÖR TYP HUNDRA ÅR SEDAN! :<
Anyways det är jättebra skrivet, det är spännande och... okej jag ger upp jag vill ha mer nu c:

Haha, naw :3

Jätte bra skrivet!! Längtar till nästa kapitel.

Rue skrev:

Jätte bra skrivet!! Längtar till nästa kapitel.

Aw, tack.

Draco fräser åt ett par förstaårselever som betraktar honom medan han flanerar mot Gryffindor-tornet. Han vet att han kommer ångra detta, innerligt, men trots det, han måste ju lämna tillbaka boken till Hermione. Han kan ju inte bara behålla den, eller?
”Longbottom”, Draco stannar till framför den blyge pojken, ”är Hermione där inne?” frågar han och nickar menande mot Gryffindor-tornet.
”Det beror på”, säger Neville trotsigt och lägger armarna i kors. ”Vad är det du vill henne, som är så viktigt eftersom du har tagit dig möda att gå hit?”
Draco tar varsamt fram Hermiones anteckningsbok. ”På grund av denna”, säger han och knackar på omslaget till hennes bok. ”Jag ska lämna tillbaka denna till henne.”
Neville tvekar en stund och det blir tyst mellan dem två pojkarna. ”…visst”, säger han tillslut, ganska motsträvigt. ”Vänta”, mumlar han och går upp i Gryffindor-tornet.

”Har någon här sett Hermione?” frågar Neville och tittar sig omkring i Gryffindors sällskapsrum. Hans blick glider över Dean, sedan Seamus, och stannar på en fnissande Parvati. ”Parvati”, säger han och släntrar fram till henne. ”Vet du var Hermione är?” han tittar på henne.
”Ja”, fnissar hon, ”hon är i tjejernas sovsal. Ska jag hämta henne?” frågar hon och fnissar vidare.
”Ja, gör det.” Parvati reser sig upp från stolen hon satt på och går snabbt bort till tjejernas sovsal. När hon kommer tillbaka har hon med sig Hermione. ”Hermione, Malfoy vill träffa dig”, Neville gör en grimas och sedan ger han ifrån sig en suck. ”Han skulle lämna något till dig”, lägger han snabbt till.
”Till mig? Vad ville han lämna?” Hermione tittar med en misstänksam min på Neville. Han rycker nonchalant på axlarna. ”Det var någon bok, tror jag. Jag vet inte”, säger han likgiltigt och sätter sig ned på en stol i närheten.
”Visst”, fräser Hermione. ”Men om detta är ett skämt vet jag vem jag ska hämnas på”, Hermione kastar en blick över axeln, på Neville, innan hon går därifrån.

”Malfoy”, muttrar hon, ”vad vill du?”
Draco tittar upp och kastar en snabb blick på Hermione. ”Jo”, svarar han och visar Hermiones anteckningsblock. ”Du glömde den här i skolans bibliotek”, säger han oskyldigt och sträcker fram Hermiones block.
Hermione sträcker fram handen för att ta emot sitt block. ”Tack då, Malfoy”, suckar hon och vänder sig om för att gå därifrån.
”Vänta”, Draco tittar oförstående på Hermione. ”Vad sa du?” han ser vilsen ut och Hermione vänder sig om igen.
Hon tittar på honom. ”Jag sa tack”, svarar hon och rycker på axlarna.
”Tack? Jag har aldrig hört någon säga tack till mig…”, mumlar Draco.
”Har aldrig någon sagt tack till dig?” frågar Hermione häpet och studerar Draco som har satt sig ned på trappan.
Han skakar långsamt på huvudet men förblir tyst. ”Nej, det har jag aldrig fått höra”, säger han efter en stund, ”aldrig.”
Hermione sätter sig ned bredvid Draco. ”Du umgås inte med så värst snälla människor”, säger hon och ler snett mot honom.
Draco tittar på Hermione. ”Nej, det skulle man inte kunna säga. Det är ju trots allt Slytherinare”, skyller han på och sjunker ned i en mer avslappnad ställning där han sitter på trappan.
”Men bara för att man är en Slytherinare behöver man inte bete sig som en skitstövel”, Hermione vänder på sig och sätter sig med ryggen mot väggen.
”Skitstövel? Beter jag mig verkligen som en skitstövel?” Draco vrider på sig och tittar på Hermione. Var han verkligen så otrevlig att folk kallade honom för skitstövel? Han visste att han inte var den mest trevligaste personen på Hogwarts, men han trodde inte att han var så taskig. Det var ju förstås inte många som tyckte om honom förutom de som är från Slytherin, möjligen fanns det ju såna som Parvati som tyckte om honom för hans utseende, men dem gillade nog inte hans personlighet.
”Ja, det gör du”, suckar Hermione. ”Du är en skitstövel. Det är inte bara jag som tycker det, utan även alla andra Gryffindorare.”
”Men”, Draco för handen till munnen, precis som om han har sagt något förbjudet. ”Så varje gång jag har kallat dig smutsskalle…”, han tystnar och tittar på Hermione, ”…har du verkligen trott att jag har menat det, eller hur?”
Hermione nickar sakta. ”Ja, det har jag”, svarar hon efter en stund. ”Vadå?”, hon tittar på honom. ”Har du inte menat det?”
”Nej, inte en endaste gång…”, svarar Draco uppriktigt. ”Jag har aldrig menat det, jag har bara inte velat att alla Slytherinare skulle tycka att jag vore en veckling om jag erkände att jag gil…”, Draco tystnar snabbt och biter sig i läppen. ”Det var inget”, säger han och viftar avvärjande med handen.
Hermione tittar på honom med en förvånad blick. ”V-vad sa du?” stammar hon fram. Draco var annorlunda, han var inte som han brukade vara som när han var i närheten av någon ifrån Slytherin.
Draco reser sig hastigt upp och börjar gå därifrån.
”Vi ses...Hermione”, säger han och kastar en blick över axeln innan han tittar framåt och styr sina steg mot fängelsehålorna. Hermione sitter kvar tyst.
Fasen…jag sa för mycket, tänker Draco och ökar sina steg.

”Det är något fel på Malfoy”, Hermione flämtar när hon kommer in i tjejernas sovsal. Hon finner ännu en gång Parvati och Padma på golvet. Dem båda flickorna tittar upp på Hermione.
”Nej, egentligen inte”, säger Parvati och Padma bryter ut i en fnissattack. ”Han är bara kär”, Padma kväver sitt fniss.
Hermione sätter sig på golvet bredvid Parvati och Padma på golvet. Hon tittar förvånat på dem båda flickorna.
”Men han kan inte vara kär i mig. Han hatar ju mig, och Ron och Harry!” Hermione pratar fort och upprört.
”Nej, Hermione. Han är kär i dig, och avundsjuk på Ron och Harry”, Padma skakar på huvudet och pratar med en otålig röst. ”Ron och Harry får ju vara med dig hela dagarna i ända, det är väl klart han är avundsjuk?” Parvati nickar instämmande och klappar händerna.
”Och det listade vi ut tillsammans”, säger hon stolt och ler brett.
Hermione skakar oförstående på huvudet. Nej, tänker hon. Detta kan inte stämma. ”Nej!” utbrister hon. ”Detta stämmer inte”, säger hon och lägger armarna i kors över bröstet. ”Jag vet att det inte stämmer”, yttrar hon och reser sig upp från golvet där hon satt. ”Det stämmer inte”, säger hon en sista gång för att tro på det själv och stormar sedan ut från tjejernas sovsal. Hermione leder sina steg ut ur slottet. Hon hör Ron och Harry skratta ett högljutt skratt och går till det stället där hon antar att dem båda två är.
”Hermione”, Harry ler stort mot henne och tittar på Hermione.
Hermione låter blicken glida fram och tillbaka på Ron och Harry. Hon suckar och sneglar bort mot slottet.
”Hermione?” Ron går fram till Hermione och lägger en hand på hennes arm. Hermione rycker till av rörelsen och tittar på Ron. ”V-va?” stammar hon fram och blir blossande röd och tittar på Rons hand.
”Mår du verkligen bra?” Harry tittar på Hermione och går fram till henne. Hermione skakar på huvudet. ”Nej”, säger hon, ”det gör jag inte.”

Har du laggt upp den på mugglis också? Då är jag rätt säker på att jag har läst den där också. aja, jag vill ha mer!!!!!

Åh, super!!!!!!!!!