Något jag kom på för en stund sedan, som jag måste skriva nu. Klarar ni THG klarar ni denna. Orkar inte öggla igenom efter stavfel, säg gärna vad ni tycker ändå!
~
Tänk dig att vara i denna situation. Instängd på en arena, säkert flera tusen mil hemifrån. Reglerna är enkla: du ska döda, eller dödas. Så är det bara. Även om alla dör, kommer du att dö ung. Inte hinna bli gammal eller få barn. Inte gifta dig eller jobba.
För du kommer säkert dö.
Flickan inspekterar sina motståndare. Sex av de har tränats till detta, andra har offrat sig för sina syskon, eller bara blivit dragna.
Så är det bara.
Vissa föräldrar sitter nu och gråter över sina barn, andra hejar och hoppas att just deras son eller dotter ska vinna. Eller så bryr de sig inte.
Så är det bara.
Hon sveper med blicken över arenan. Skog. Bara skog och platt mark. Och ymningshornet, glänsande i guld i solskenet. Där finns vapen och andra saker man behöver för att klara sig.
Men många dör innan de hunnit nudda något. För någon av de sex tränande kommer förmodligen döda de andra så fort som möjligt, eftersom att de redan har vapen.
Så är det bara.
Snart har de tävlandes sextio sekunder gått. Och snart skulle hon vara död, precis som de flesta andra. För bara en kan vinna Spelen, och det kommer inte bli hon, hon vet redan det. Tjugotre personer kommer att dö för vissas nöjes skull, och till vissa andras förfäran.
Så är det bara.
Trettio sekunder kvar, hon har kanske bara femtio sekunder kvar att leva enligt vad hon har räknat ut. Hon kommer dö, bli en av de första som gör det. Eller den första av alla.
Ingen tolvåring har någonsin vunnit, så varför ska just hon vara bättre än alla andra tolvåringar och vinna?
Tjugo sekunder, fyrtio sekunder kvar att leva. Så är det för vissa, att de dör. Men inte som här. Instängda och mördade. En segrare kommer stå ensam kvar, den segraren har mördat för äran, rikedomen och kändisskapen. Segraren skulle säkert kunna döda sitt syskon om denne kom med också.
Så är vissa bara.
Tio sekunder kvar, trettio i livet.
En röst börjar räkna ner, och snart måste hon döda, eller dödas.
Så är det bara.
Gonggongen ekar över arenan och flickan börjar springa. Snart är hon död. Hennes familj kommer sörja henne, och hata regimen för att de förlorat sin dotter.
Snart är hon framme vid ymningshornet, hon vet inte riktigt varför hon springer ditåt. Hon borde ju springa ifrån blodbadet, då kanske hon skulle leva längre.
Men det är försent för att vända om. En pojke fäller henne och sätter sig på hennes mage så hon inte kan röra sig.
Han ler och börjar plocka med några knivar, innan han väljer en och sticker ner den i bröstet på henne. Han drar med den i bröstet och låter den sitta kvar, för han vet att flickan kommer att dö. Han ler, ja han skrattar till och med. Och flickan kollar på honom, och de sista hon kommer se i livet är hans skrattande, glada ansikte.
~
Jupp det var det det, säg gärna vad ni tycker.